4 mm

Sedan i förrgår sticksurfar jag med siktet inställt på vilka stickor som krävs och det är 4 mm jag siktar in mig på (eller egentligen 3.5 mm eftersom jag stickar hårt och behöver gå upp en stl...).

Anledningen är denna:

Visst är de vackra?

Här hemma är förståelsen ringa för min entusiasm.

De ser ut som bajskorvar sa 3-åringen som är inne i den perioden av sitt liv.  

Äh, det är ju bara ett par stickor sa mannen.

5 ½-åringen tittade på Bolibompa och hade Stör ej-skylten uppe.

Men jag, jag njuter av det enkla faktum att de är mina!

                                                 

I garnskåpet ligger röd alpaca och väntar på att förvandlas till en Coraline. Tänk vilket sammanträffande att min stickfasthet för det garnet är just vad som krävs för Coraline. Om jag använder 4 mm stickor vill säga...

(Vill du ha egna kan de köpas hos Garngalleriet som också har en massa ekologiska garner)

Mjuka, mjuka fötter

Tänkte ge bort de här sockorna, men de är så otroligt mjuka och goa att jag inte kan släppa dem ifrån mig.

Låtsas som att jag fryser om fötterna och har dem på mig hela kvällen...

Garn: Lila Gepard Cash soft (lite drygt 1 nystan) och grå Arwetta (< 1 nystan)

Stickor: 3 mm och 2.5 mm till skaft och tå

Mönster: Tiits socks från boken Folk knitting in Estonia

Långhelg

De tvåändsstickade Moravantarna har så sakteliga vuxit.

Jag stickar ganska hårt i vanliga fall, brukar alltid få gå upp i stickstorlek, men när det gäller tvåändsstickning verkar jag ha tagit fasta på att jag hört att just tvåändsstickat aldrig kan bli för hårt...
Vantarna är perfekta i mudden, men när jag kommit upp över tumhålet har jag stickat bedrövligt hårt. Så hårt att jag tror att vantarna kommer att bli små. Något som inte alls passar ihop med den raka tummen utan tumkil. Gillar inte ritkigt den sortens tummar och jag funderar som bäst på om jag ska försöka skissa på mönster för en tumkil eller om jag ska försöka sticka lösare. Vantarna har förpassats till korgen i väntan på beslut.
Tur för vantarnas framtid att de ser ut att bli fina. Då finns lusten att färdigställa dem kvar!

Eftersom jag beslöt att låta vantarna ligga i träda var det ju inget annat att göra är att starta upp något nytt att ha med på helgens tvådagarsresa.
Det var ett tag sedan jag hade några sockor på gång, men nu är ett par mjuka Tiit´s socks från boken Folk knitting in Estonia på gång.

Trots regn, regn och åter regn har vi lyckats avsluta långhelgen med fönstertvätt. Känns fint att i fortsättningen kunna se ev solsken även inifrån...

Fler vantar

Nya tvåändsstickade vantar efter eget mönster.

Garn: Krokmaskans z-tvinnade
Stickor: 3 mm KnitPro
Stickade på 72 m med 13 ökningar i ena kanten för tummen.

Det gick med en väldig fart på slutet. Anledningen var ivern att få börja med vantarna nedan.

Tvåändsstickade Moravantar, kit med garn och mönster beställt från Mora hemslöjd.
Klara färdiga gå!

Mer oemotståndligt!

Hos Rino kan man vinna en av hennes finfina klänningar. Har en svartvit-prickig Prästkrage sedan tidigare och skulle inte ha något alls emot att utöka garderoben med en till fin Rinoklänning.

Oemotståndligt!

Hur ska man kunna motstå chansen att vinna ett sådant här lyxigt amigurami-paket?

Hos En kreativ liten blogg kan man prova lyckan!

Ull-action

Det är tur att man är envis som en gris...
Har i alla fall lärt mig följande:

• Att spinna går inte ut på att försöka få så snabb snurr på sländan som möjligt. I alla fall inte innan man fått in snitsen på att mata fram ull i lagom mängd i samma takt. Om man inte är ute efter ett extremt övertvinnat och i det närmaste ohanterligt garn förstås...
• Att det är en bra idé att glesa ut ullen man spinner eftersom det är väldigt svårt att få ut lagom tunna tesar ur en tjock ullkorv.
• Att övning ger färdighet och skam den som ger sig!

Grått

Riktigt gråväder ute.
En hel del grått här inne också.
De nya, gråa tvåändsstickade vantarna växer så sakteliga.

Det bästa och mest efterlängtade av allt idag är också grått.

En något för tidig Mors dags-present hamnade i brevlådan i fredags och har legat och frestat sedan dess.

Det verkar gå ett sällsynt smittsamt spinnvirus i bloggvärlden och jag har inget emot att ha smittats! Har varit sugen ända sedan vi flyttade till hus och fick finullsfår till grannar, men har inte kommit till skott förrän nu.

Efter att ha spenderat hela dagen med hårt arbete i trädgården kommer kvällen att tillägnas sländan. Har spanat in några pedagogiska filmer på Youtube och kan knappt bärga mig.

Undrar just hur lång tid det kan ta innan man fått in snitsen så pass att man klarar av att få till ett stickbart garn..?

Nåväl, tills dess kan jag i alla fall njuta av att äga en väldigt fin slända...

Finfin slända och ull är beställd från Spinspiration.