Mer konsumtion

På tal om konsumtion kan jag nämna att jag hamnat rätt i fördärvet. Har nämligen provat på att tvåändssticka i Wålstedts z-tvinnade. Ett par nya vantar, fyllda av krokmaskor, är på gång.

Med Wålstedts z-tvinnade garn kommer krokmaskorna fram på ett alldeles förträffligt sätt!

Är man van vid Kampes z-tvinnade som dock är helt okej är stickning med Wålstedts som att köra Rolls Royce.
Jag älskar det!
Vilken glans! Vilken känsla! En fröjd!
En ren njutning för 150 kr hektot om man vill sticka färgglatt och något billigare om man vill sticka naturfärgat.
Jämfört med kokainmissbruk misstänker jag att det är billigt....

Konsumtion

Tänk vad härligt det kan vara att konsumera!
Inför veckan på Sätergläntan hade jag sparat ihop ett ganska trivsamt antal kronor, enbart med tanke på att möjliggöra ohämmad konsumtion av garn, böcker och annat stickrelaterat när jag väl var i Dalarna.
Förutom några små skramlande slantar hade jag en tjock bunt böcker med hem. Böcker som kommer att kunna plockas fram och inspirera länge, länge framöver.
Har hunnit bläddra igenom dem lite mer och tänkte passa på att tipsa om godbitarna.
 

Först ut är Dräkt & textil från Dalarnas museum. Här kan man vältra sig i vackra detaljer från Dalarnas folkdräkter. Mycket stickat och broderat. Tjusigt!

Har tidigare skrivit om den fantastiska boken Håndplagg av Heidi Fossnes. Nu har jag köpt Votten i norsk tradition av Ingebjörg Gravjord som verkar vara en djupdykning i samma ämnen. En total orgie i norsk vanthistoria... Underbart!
 

Folk socks av Nancy Bush innehåller också historia, teknik och mönster på sockor från olika delar av världen. Gillar man att sticka sockor gillar man sannolikt Folk socks.

Är nu också numera lycklig ägare av Nancy Bush´s fantastiska Knitted Lace of Estonia. Återigen - historia, teknik och underbara mönster. Inser att jag kan uppfattas som smått suspekt för den oinvigde när jag avslöjar att jag älskar att blott läsa mönstren till dessa spetssjalar. Utan att ens börja sticka dem följer jag diagrammen och förundras över hur de olika maskorna tillsammans bygger upp något så vackert. Knasigt? Javisst!  

                                                   

Hittade också den här smått fantastiska broderiboken: The art of embroidery av Francoise Tellier-Loumagne. Så vackra bilder att man nästan blir tårögd!

 

  

 Det känns fint att vara med och höja Sveriges BNP...

Rapport från Sätergläntan

Ok, nu har lugnet lagt sig och jag har landat i det verkliga livet efter en fantastiskt vecka på Sätergläntan och kursen Svenska sticktraditioner.
Man skulle kunna tro att jag fått mitt lystmäte efter en veckas konstant stickning in på sena kvällen, men istället är jag bara än mer inspirerad! Mycket tack vare bästa, bästa Karin Kahnlund som var vår lärare under veckan och som tagit oss med på en bildlig resa genom Sverige och presenterat fantastiska historier, färger och former, olika tekniker och varianter. Underbart att få grotta in sig i något på detta sätt, studera små, vackra detaljer och fundera på hur man kan plocka upp detta historiska arv i nutida stickning.
Förutom de 9 svenska deltagarna hade vi också en amerikanska och en japanska med på kursen. Spännande att höra deras historia, om hur de hamnat på stickkurs på lilla Sätergläntan och vad som fått dem att intressera sig för våra svenska sticktraditioner. Nedan syns japanska Mikiko flitigt stickande.

Vi började med tunna, tunna 1.5 mm stickor och stickade prover i de skånska spedetröjornas anda. Fortsatte med Gotland och Hallands flerfärgade mönster, vidare till Hälsinglands otroliga tröjor i mustiga färger, stickade oss till ömmande fingrar i tjocka stickor och hårt, vasst garn i ångermanländska Märta-Stina Abrahamssons anda och avslutade med mjukaste angoran i Bohusstickningen.

En eftermiddag tog vi oss tid för en liten utflykt och besökte Karins ateljé där hon har sitt företag Uppstickaren. Hur avundsjuk blev man inte på hennes färgglada hyllor, fyllda av garn från bl a Wålstedts... Suck...

Både Sätergläntan och Karin Kahnlund får mina absolut varmaste rekommendationer. Får ni chansen att åka dit - ta den! De har massor av spännande kurser. Och när det gäller Karin håller hon också kurser på Handarbetets Vänner i Stockholm.

Mitt Sätergläntankonto är tömt för i år, men kommer inom kort att börja fyllas på inför framtida återbesök... 

Overload..?

Hemma igen efter en sanslöst underbar vecka tillsammans med Karin Kahnlund och hennes kurs Svenska sticktraditioner på Sätergläntan.
Är just nu härligt tokinspirerad!
Har så mycket idéer och tankar som måste skrivas/skissas ned.
Huvudet är till bristningsgränsen fyllt av idéer för tvåfärgsstickade vantar, användbara folkdräktsdetaljer, funderingar över material och tekniker och jag är rädd att jag tappar greppet och istället för att laga lunch sätter mig och tillverkar tovade tamponger som jag sedan pryder med vackra broderier i Dala-Floda-stil och stoppar i ett fodral stickat i tunnaste, tunnaste spelsau-ull på stickor 1.25 mm i den teknik som användes i de skånska spede-tröjorna! Eller så gör jag en sådan här snygg och användbar balaclava och smyckar den med garnkorvar i bästa pingellurska-stil...

Ska försöka samla ihop mig och ta mig ner på jorden igen innan jag återkommer med en fylligare rapport från veckan som gått!

Dan före dan före dan

Avslutar veckan med lite rock på Arvikafestivalen. Eller Melodifestivalen som O var så glad att han skulle få följa med till.
Matinefestival igår där våra barns favorit Markus Krunegård spelade på barnvänlig tid och scen och vuxenfestival idag med Radio Dept på kvällskvisten. I mina öron var det en tunn festival i år, men närheten och ungarnas förtjusning gör att vi åker ändå.
Om inte annat är det en perfekt uppladdning inför nästa veckas kurs på Sätergläntan...
5 dagar med Svenska sticktraditioner och Karin Kahnlund.
Dä blir gött mos dä!

5 steg till målarlycka

Målartips för den som hellre stickar:
1. Ladda stereon med ett gäng schyssta skivor, dra på rätt hög volym och börja skrapa samtidigt som du nynnar med lite av och till.
2. Fyll på med mer energi i form av en god lunch och skrapa sedan vidare, fortfarande ackompanjerad av bra musik.
3. Allt eftersom eftermiddagen förflyter kommer man sannolikt att lessna rejält och då är det dags att byta ut tidigare skivor mot en rejäl dos White Stripes, öka volymen både på stereon och din egen sång.
4. Glömde nämna att man i ett förberedande skede bör slå sina påsar ihop med en Mojito-expert för nu när livet nära nog börjar passera revy är det dags att komma överens om att när den sista jävla snickarglädje-kvadratdecimetern är skrapad ska varsin iskall Mojito vänta. Att komma överens om att det blir två Mojitos + en cigarr att dela på är också okej.
5. Duscha bort färgflagorna, byt musik till den kubanska salsadrottningen Celia Cruz och njut av din Mojito!
Fortsatta empiriska iakttagelser kommer att utforska huruvida detta 5-stegsprogram även kan tillämpas vid efterföljande målning. Återkommer inom kort med de senaste forskningsresultaten...

Vill du göra din egen Mojito, denna drinkarnas drottning gör du så här:
½ lime
sockerlag eller råsocker efter smak, men ganska mycket
minst en kvist grönmynta (INTE pepparmynta)
6 cl Havana Club (vit rom i original, men mörk går minst lika bra)
en skvätt soda el vanligt vatten i värsta fall
is
Mortla lime tillsammans med socker och mynta. Lägg i is och häll på rom och soda. Njut!

Knit purl, purl knit

Tack, tack, tack för alla tips och uppmuntrande ord efter mitt inlägg om kitchener stitch.
Började efter en bok jag hade i bokhyllan, men något måste ha gått fel för på första sockan fick jag till perfekta AVIGA maskstygn... Ingen aning om hur det gick till, men efter att jag kollat Knittys otroligt bra förklaring gick det bättre.
Och det var faktiskt inte så illa att ha fyra sockor att grafta i sträck. Ramsan knit purl, purl knit satt som ett smäck och det är nästan så att jag längtar till nästa gång jag har färdiga sockor..!

Garn: Arwetta i en intensivt lilablå färg som är svår att fånga på bild
Stickor: 3 mm KnitPro
Mönster: Polly Jean med en extra repetition på skaftet.
Gillade verkligen mönstret och kommer definitivt att göra fler.

Garn: Loppisfynd av okänt märke

Stickor: 3 mm KnitPro

Mönster: Marlene av geniala Cookie A

Vad ska jag säga - Cookie A for president! Alltid lika kul att sticka hennes sockor. Valde att sticka mönstrets vridna resår hela tån ut istället för den släta tån som beskrivs i mönstret.

En liten tunika

Tur att det erbjöds VM i fotbollsstickning. Då fick jag en anledning att göra klart en tunika som när det nästan var klar för länge, länge sedan var för liten för dottern. Nu fick den kvala in i UFO-klassen och gjordes färdig för att skickas till Stickhjälpen.
Mönstret kommer från Klockarbarn.

Magiska ting

Det är något magiskt med min symaskin.
Jag har inte testat det tidigare, men sannerligen, det måste vara magi inblandat.
När man ska göra ett knapphål plockar man fram den magiska knapphålspressarfoten, sätter fast knappen i ena änden av den, sätter fast pressarfoten i symaskinen, placerar tyget i rätt läge och sen är det bara att trampa på pedalen så syr maskinen ett alldeles lagom stort knapphål alldeles av sig självt! Magi!
Det enda man behöver göra är att försiktigt sprätta upp ett hål mellan sömmarna.

Ett linne blev det, med fem finfina knapphål. Och inte nog med att det var ljusrosa, det var fullt med hjärtan också.
Lycka!

Och tummen är mycket bättre, tackar som frågar. Snart blir det kanske t o m maskstygn/något graftat här..!

Tummen i kläm

Stänger man igen en bildörr med tummen emellan gör det ont. Det har jag lärt mig nu.
Det kan bli svårt att sticka efteråt, även om man utarbetat en hyggligt effektiv alternativ teknik.
Lättare är att sy och det passar också bra om man känner en liten tjej som ska hålla namngivningsfest och har beställt en ny klänning till festligheterna.
Det blev en i finaste tyget - Ekerö av Saini Salonen.

Ibland önskar man att man bara var 68 cm lång.
Inte ofta, men ibland...

Hoptagningen från helvetet

Sitter med ett par i princip helt färdiga Marlene och våndas.

Den uppmärksamme noterar att tån inte är riktigt, riktigt klar och det är just detta som är orsaken till min vånda:
T H E   K I T C H E N E R   S T I T C H !
Har våndats lite förut när jag gjort några tafatta försök. Försök som alltid slutat med att jag valt någon annan hoptagning.
Den här gången tänkte jag ta tjuren vid hornen och äntligen lära mig för jag gillar verkligen den sortens hoptagning, men Knitarina och Kitchener stitch - detta djävulens påfund - går helt enkelt inte ihop.
Det kan ha varit det faktum att det var sanslöst varmt ute när jag provade och att min hjärna helt enkelt kokat ihop. Jag kan ha gjort något sanslöst hemskt i ett tidigare liv och först nu få lida för det.
Andra tänkbara orsaker kan vara Saturnus förhållande till jorden eller på att jag inte tillämpat feng shui i det rum jag befann mig i...
Skit samma, det gick åt skogen.

Sockorna ligger för tillfället i stickkorgen och väntar på bättre tider medan jag istället startade upp ett par Polly Jean (som i originalbeskrivningen avslutas med Kitchener stitch...)

Varför göra idag det du kan skjuta upp till imorgon..?
Eller i övermorgon...?
Det lär ju dröja ett tag innan det blir dags att använda ullsockor!