Blir varse hur bekväm jag är i stickningen. Det går alltid att klura ut en lösning för olika grejer som inte passar eller på annat sätt behöver fixas till.
När det gäller virkning är det inte lika enkelt för mig. Ovanan och brist på virkerfarenhet spökar och jag vette tusan hur jag ska få till kuddhörnen.
Nåja, nu är jag på god väg. Skulle tro att det fattas mindre än tio blommor.
Och så det där klurandet... Tur jag har virkande vänner att rådfråga!
Gläds av insikten att den där virkade filten jag drömmer om inte alls känns ouppnåelig efter detta lilla projekt. Det gick faktiskt fortare än jag trodde. Och det gick liksom inte att sluta när man väl börjat. Bara en enda liten blomma till innan jag tar ute med städningen...
Eller lagar mat...
Eller går och lägger mig...
Vips så satt jag med en hel kudde!
Snart.
