Tunna stickor.
Det är det jag gillar allra bäst.
Inte långt kvar nu.
torsdag 6 februari 2014
söndag 2 februari 2014
Rensar, rensar och rensar
De senaste veckorna har jag hängett mig åt kraftfull utrensning här hemma.
Otroligt befriande och jag kan bara inte förstå varför vi inte tagit tag i detta tidigare.
Det är lite drygt 10 år sedan vi flyttade in i huset och sedan dess har vi mest fyllt på. Tack vare de där fantastiska förvaringsmöjligheterna har alldeles för mycket grejer förvarats i onödan.
Ett hiskeligt fult och skrymmande hörndatabord. Varför har vi sparat det?
Ett duschdraperi med guldfiskar köpt på en jättemysig resa till Barcelona och som jag bara inte kunnat förmå mig till att lämna bort trots att vi inte har något som helst behov av ett jättefint duschdraperi med guldfiskar. Passar bättre hos någon som kan hänga upp det i badrummet istället för att ha det i en låda på en kattvind.
Tidningar i mängder och böcker som aldrig någonsin kommer att läsas om.
Tre kassar med gammalt garn kommer nu till bättre nytta på barnens fritids. Garn som jag aldrig kommer att använda. En hel del urgammal akryl som av någon anledning blivit kvar. En del ullgarn i konstiga färger som jag fått från lite olika håll och som inte heller kommer att användas här i huset. Jag var glad att bli av med det och fritids var glada att få lite extra.
Njuter också av att denna iver hållit i sig flera veckor nu. Brukar annars blossa upp för att sedan lägga sig ner lika snabbt, men än så länge håller det i sig. Bäst att köra på så länge det varar!
I samma anda har jag plockat fram symaskinen.
Drar efter andan och klipper i några av de allra finaste tygerna, förvandlar dem till kuddfodral och förkläden. Förklädena var barnen med och sydde och de ska få lite snitsiga tygtryck innan de kommer att bloggas. Det var det perfekta barnprojektet och jag tror minsann att symaskinen åtminstone för tillfället smäller högre än tv-spelen!
Inspirerad av detta inlägg hos Med nål och tråd blev farmors finaste stuvbit en grytlapp. Har tyg klippt och klart till en grytlapp till men jisses, vad lång tid det tog att sy dit kantbandet för hand! Testade först på maskin, men fick det inte att se bra ut, sprättade och gjorde om för hand.
En gammal loppisfyndad fårskinnspäls har slaktats och blivit en dyna till bänken i hallen. Äntligen!
Otroligt befriande och jag kan bara inte förstå varför vi inte tagit tag i detta tidigare.
Det är lite drygt 10 år sedan vi flyttade in i huset och sedan dess har vi mest fyllt på. Tack vare de där fantastiska förvaringsmöjligheterna har alldeles för mycket grejer förvarats i onödan.
Ett hiskeligt fult och skrymmande hörndatabord. Varför har vi sparat det?
Ett duschdraperi med guldfiskar köpt på en jättemysig resa till Barcelona och som jag bara inte kunnat förmå mig till att lämna bort trots att vi inte har något som helst behov av ett jättefint duschdraperi med guldfiskar. Passar bättre hos någon som kan hänga upp det i badrummet istället för att ha det i en låda på en kattvind.
Tidningar i mängder och böcker som aldrig någonsin kommer att läsas om.
Tre kassar med gammalt garn kommer nu till bättre nytta på barnens fritids. Garn som jag aldrig kommer att använda. En hel del urgammal akryl som av någon anledning blivit kvar. En del ullgarn i konstiga färger som jag fått från lite olika håll och som inte heller kommer att användas här i huset. Jag var glad att bli av med det och fritids var glada att få lite extra.
Njuter också av att denna iver hållit i sig flera veckor nu. Brukar annars blossa upp för att sedan lägga sig ner lika snabbt, men än så länge håller det i sig. Bäst att köra på så länge det varar!
I samma anda har jag plockat fram symaskinen.
Drar efter andan och klipper i några av de allra finaste tygerna, förvandlar dem till kuddfodral och förkläden. Förklädena var barnen med och sydde och de ska få lite snitsiga tygtryck innan de kommer att bloggas. Det var det perfekta barnprojektet och jag tror minsann att symaskinen åtminstone för tillfället smäller högre än tv-spelen!
Inspirerad av detta inlägg hos Med nål och tråd blev farmors finaste stuvbit en grytlapp. Har tyg klippt och klart till en grytlapp till men jisses, vad lång tid det tog att sy dit kantbandet för hand! Testade först på maskin, men fick det inte att se bra ut, sprättade och gjorde om för hand.
En gammal loppisfyndad fårskinnspäls har slaktats och blivit en dyna till bänken i hallen. Äntligen!
Stickar jag något då? Ja, naturligtvis, men det tar vi nästa gång.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
