Gott som räcker länge...

Man skulle lätt kunna tro att jag älskar lila.
Det gör jag inte, men pga ett feltänk i en garnaffär för många år sedan har det ändå råkat hamna en omåttlig mängd garn i just den färgen hemma hos mig.
Stickade mig en lila tröja för ett tag sedan för att tömma det lila förrådet, men när tröjan var klar syntes de omåttliga mängderna nästintill orörda.
Gör ett nytt försök nu, men när bara kragkanten på den nya koftan återstår har jag fortfarande två härvor kvar!
Uttrycket "Gott som räcker länge" skulle kunna vara en slogan för Kampes 2-trådiga ullgarn...

Favorit i repris

Omsorgsfullt garnval. Ekologisk, mörkbrun ull. Tjock o ch snabbstickad.
Stickade en mössa.
För stor för mitt huvud. Repade inte upp utan gav den till en vän med normalstort huvud och vackert, tjockt och lockigt hår som fyller ut den betydligt bättre. Det föll sig dock inte bättre än att jag tappade lusten till mösstickning.

Har en nästan klar, liten islandströja som kanske sticks och blivit liggande i väntan på dragkedja.
Har en nästan klar, hatstickad alpacakofta som väntar på knapphålssidan av framkanten + halskant.
Inget lockar tillräckligt.

Stod och stirrade tomt in i garnskåpet några kvällar utan att fastna för något.
Bakade lite lussebullar och drack lite glögg och funderade över livet.
Till slut började jag plocka lite bland garnerna och bläddra i mönsterpärmen och hängde ganska många timmar på Ravelry.
Sitter nu och stickar på en kofta. I princip slätstickad, men lite ränder och en snygg krage piggar upp stämningen.
Slöstickning när det är som bäst.
Tror garnet räcker...

Kände mig också tvungen att plocka upp en gammal snabbstickad favorit att varva slätstickningen med och för att ha något litet och lätt att ha med på tjänsteresornas tågtimmar.
Bra beslut, som gjorde mig taggad att starta upp något alldeles nytt igen!

 

Mönster: Paraphernalia
Garn: Loppisfyndat sockgarn med borttappad etikett. Var tidigare fulgult, men ett dopp i en kastrull med brilliantrött färgpigment gjorde härvan betydligt mer lockande.
Stickor: 2.5 mm

Vad ska jag säga?
Älskar mönstret!
Snabbstickat med flätor som livar upp stämningen precis lagom mycket.

Passar på att göra reklam för SVT:s Historieätarna. Missade starten, men en aggressiv förkylning gav mig tillfälle att marathonkolla på SVTPlay. Så fantastiskt bra!

Fotoljus och tid

I dessa dagar är det ont om ljus.
Och tid.
Även om det är tyst här på bloggen stickar jag på.
Sakta men säkert ska jag väl komma ikapp med fotande också.

Först ut är Fars dags-presenten.

 

 

 

Mönster: Podster gloves
Garn: Colinette Jitterbug i finaste färgen Velvet Damson. Rester efter min Emelie som drog oväntat lite garn.
Stickor: 2.5 mm

Perfekta för den fotograferande fadern i huset. Eftersom så många på Ravelry haft problem med tummen, gjorde jag helt enkelt en vanlig tumme. Har dock fått önskemål om likadana vantar, men med möjlighet att få tummen bar också, så antingen tar jag upp tummen på dessa (om jag lyckas få upp min eminent fästa garnände...) och gör om, eller så stickar jag ett par nya.
I detta garn passar de perfekt till min man. Är sugen på ett par till mig själv och då tror jag samma stl, stickade i vanligt tunt sockgarn skulle bli perfekta till mina, lite mindre händer.

Annars kokar jag lakritskola, gör hallontryffel, fixar de allra sista julklapparna och inbillar mig att helgen före jul kommer att bli sådär riktigt lugn och skön som man vill ha den...

Tyst

Även om det är tyst här på bloggen stickas det en hel del hemma hos mig.
Fototillfällena är dock få nu när det stora mörkret sänkt sig över landet, så det får bli när det blir...

Kan först tipsa om ett finfint vantmönster. Teststickade 2 hour mittens åt Janette och fick på de få maskorna som krävdes för att få ihop ett par finfina små vantar testa inte mindre än tre nya tekniker, kul!
Förutom magic loop, som jag aldrig testat tidigare eftersom jag faktiskt gillar strumpstickor, så var det en ny, fantastisk uppläggning och ett nytt sätt att maska av.
Mönstret rekommenderas varmt!

Fler höstfötter

Fler fötter i familjen har växt och behöver nya sockor.

 

 

Mönster: Broken Seed Stitch
Garn: något gammalt rosalila okänt sockgarn som fylldes på med enfärgat lila Fabel när det tog slut plus randigt Regia av något slag.
Stickor: 2.5 mm

Finfint! Gillade kontrasten mellan den randiga sulan och den mönstrade ovansidan. Perfekt mönster för alla småsnuttar sockgarn åtminstone jag har liggande. Kommer att bli fler!

Höstfötter

Hösten närmar sig.
Små fötter har växt sedan förra året och behöver nya sockor.
Fötternas ägare är tillräckligt litet för att till fullo uppskatta mammans hemstickade alster. Misstänker att detta faktum kan komma att ändras lite längre fram...
Allra störst blir succen om det barn som ska värmas får förlja med och välja garn själv.

Mönster: Barbros tå-upp med vriden resår
Garn: Fame från Marks & Kattens, nr 619
Stickor: 2.5 mm

Ja, vad ska man säga.
Väl beprövad beskrivning.
Alltid perfekt resultat!

Liten

En liten kofta blev det.
Närmare bestämt alldeles för liten.
Så liten att lillbrorsan fick agera modell.
Både den tilltänka koftbäraren och jag gillade mönstret så mycket att det inte känns betungande att behöva sticka en ny. Trivsamt arbete att behöva ge sig ut på garnjakt!
Är lite sugen på Rowan Felted Tweed, men undrar lite över stickigheten. Någon som testat?

 

 

Mönster: Sweet peasy.

Garn: Allino från BC garn

Stickor: 3 mm

 

Sweet var det rätta ordet, mönstret var jättekul att sticka! De problem som tillstötte när det gäller storleken hade nog mer med min alltför lilla provlapp att göra än själva beskrivningen. Tänkte mig att lite för tät stickfasthet kompenserades med att sticka stl 9-10 till en 8-åring, men den blev snarare lagom till en 6-åring. Hmm, hur fick jag till det där..?

Går nu igenom bekantskapskretsen i jakt på en lagom stor tjej som kan ta över koftan.

Älskar garnet som är en härlig blandning av bomull och lin. Hade svårt att välja färg eftersom det fanns i flera finfina färger. Stod och valde mellan 6-7 lika fina, glada färger innan det till slut blev den turkosa.

Spänning

Spänningen är olidlig, kommer jag att vara den lyckliga vinnaren hos Med nål och tråd?

Snart klippt

Det blev en alpacakofta trots allt. Är fortfarande inte helt nöjd, men får väl se det som ett tillfälle att träna på att acceptera "good enough"...

Håller nu på att samla mod nog att klippa upp det rundstickade.
Har sytt och förberett och det är bara att sätta igång.
Med maskinsydda kanter kan det ju helt enkelt inte repa upp sig.
Det är näst intill omöjligt.
Ändå är det något som känns onaturligt med att klippa i stickat.
Grymt onaturligt till och med.
Men snart klipper jag ändå.
Snart.

Tillbaka

Nu är datorn tillbaka och jag äntrar internet på nytt.
Underbart att det finns sådana där datanördar som gärna anstränger sig en smula för att rädda det som räddas kan på en gammal havererad hårddisk. Det mesta gick faktiskt att återskapa och nu surrar en sprillans ny, stark och samarbetsvillig hårddisk under mina fingrar!
Än får ni dock ge er till tåls lite innan nästa stickinlägg. Kameran och de små modellerna är ute på vift, men kommer åter inom kort.

Tills dess vill jag bara passa på att tacka Pysselfarmor för frön som kommer att testa tålamodet. Vill ju se hur hennes aklejor ser ut direkt!

Tipsar också om finfin utlottning hos bästa Broderi-Karin på Brodösens blogg. Har hennes första bok och kan knappt bärga mig tills jag får dyka ner i den nya boken. Är det bara hälften så inspirerande som den första är den ett riktigt kap!

På tal om böcker är jag också grymt sugen på den nya yllebroderiboken av bl a Anna Wengdin och Carina Olsson. Snälla jultomten, kan du inte komma väldigt mycket tidigare i år..?

Livstecken

Jag lever.
Men datorn är död.
Att blogga från mobilen är lite väl besvärligt, så jag stickar vidare och återkommer när vi fått tillbaka datorn med ny, fin och stor hårddisk.
När sånt här händer blir man varse hur lite man har på backup. Bilder och filmer har vi duktigt backupat, men allt det där andra...
Nåväl, är tämligen säker på att det går att överleva även detta (och svär härmed på att vara flitigare med backup i fortsättningen...)

Fortsatt dilemma

Ibland får man en sådan där härlig stickning i händerna.
Mönster och garn passar perfekt ihop och man bara njuter av att få sätta sig och låta maskorna rinna mellan fingrarna. man ser fram emot att använda det färdiga plagget och känner på sig att detta kommer att bli riktigt bra.

Det här är dock sannerligen INTE en sådan stickning. Gillar mönstret, men tokogillar Drops alpaca till mönsterstickning! Det är glatt, men ändå tufsigt luddigt och maskorna vill inte alls lägga sig tillrätta som sådär härligt rustikt ullgarn gör.
En djupdykning i garnskåpet ledde till att jag bytte ut det planerat naturvita mot ljusgrått och det blev då lite bättre. Därtill gjorde ett byte till en mindre stickstorlek ytterligare en smula, men jag känner mig ändå inte alls nöjd.
Jag brukar få till mönsterstickning riktigt bra, det brukar bli jämnt och fint, men med det här garnet vill det sig inte. Det ser mest slafsigt ut och är det något jag blivit gammal och klok nog att inse är det att något man inte är nöjd med från början, bara blir liggandes oanvänt!

Hamnar i ett dilemma:
1. Fortsätta sticka och helt enkelt tänka att det kanske jämnar ut sig när koftan används och man blockar (det är ett litet halmstrå jag inte testat än, blöta ner mönstret och blocka och se om det blir bättre)
2. Riva upp den första ärmen och istället göra en enfärgad kofta, bålen är ju redan klar.
3. Slänga hela skiten och se om det där alternativet med sorglig country och whisky inte är det bästa trots allt...

Tror det här mönstret är värt att göra i annat garn, men får bestämt sova på saken.
Fortsättning följer...

Goda råd?

Många, många räta maskor kan vara ganska njutbart. Samma stickstl som tidigare kofta i samma garn. Man liksom bara kör på i väntan på det där fina flerfärgsmönstret som kommer sen. Det som gör hela koftan.

När man så äntligen kommit så långt att det är dags att börja på ärmarna och det fina mönstret man sett fram emot är det inget roligt alls att upptäcka att den stickstl som sett så jämn och fin ut på slätstickningen inte alls ser lika fin ut i svart och vitt mönsterstickning. Det blir lite för löst och lite för löst svartvitt mönstret blir inte bra helt enkelt.
Vad gör man?

1. Fortsätter sticka trots att det blir för löst och får en kofta som man inte vill använda för att man för evigt kommer att störa sig på att mönstret ser så sladdrigt ut.
2. Repar upp de miljarder maskorna man stickat med den större stickstl och som faktiskt ser fina och jämna ut och börjar om från början med en mindre stickstl. Viss risk för stort lidande under processen, särskilt om man betänker att Drops alpaca gärna trasslar sig när man repar upp det...
3. Byter stickstl och stickar ärmar + ok med den mindre stickstl och chansar på att övergången från bålen stickad med 3½ mm och resten stickad med 3 mm inte syns alltför mycket.
4. Slänger hela skiten och hänger sig till sorglig country och ohälsosamma mängder whisky.

Vrider och vänder på det hela och alternativ 3 verkar nog vara det bästa även om alternativ 4 spontant lockar mer just i denna stund.
Vad tror ni?
Jag börjar åtminstone med att provsticka en ärm med den mindre stickstl och ser hur stor skillnaden blir.

Ett femte alternativ skulle kunna vara att testa med en annan färg än vitt till det svarta. Kontrasten mellan svart och vitt är nog en del av problemet och med en annan färg mot det svarta skulle det kunna bli bättre. Kanske.

Äh, jag kör på alternativ 3 till att börja med.
Håll tummarna!

Favorit i repris

Nu lilla mamma, har du också ett par!

Mönster: Vancouver Fog.

Garn: Viking Eco-ull

Stickor: 5 mm

Ja, vad ska jag säga. Tredje paret jag stickar. Den här gången i annat garn än tidigare, men jag älskar fortfarande de här vantarna.

Tjocka, fina flätor. Jag får aldrig nog!

Ståndsmässigt

Ett riktigt, riktigt bra köp jag gjort är mitt älskade KnitPro-kit.
Världens bästa strumpstickor i ett kit med fem stl från 2 mm till 4 mm. Jag kan inte mer än blott undra om det kan finnas något mer man kan begära av livet..?
Använder dem ofta, ofta och varenda gång det varit dags att plocka fram dem har jag stört mig på att de ligger i ett så himla fult fodral. Något slags vinrödorangebrun fejksiden. Och sen har jag så smått irriterat mig på att jag aldrig kommer till skott och syr något annat.
Nåja, en tur till Dalarna fixade det. Njuter nu av att ha dem i ett mer ståndsmässigt fodral i kattun från Rättvik.

Har haft en finfin tur till Dalarna i sällsynt gott sällskap.
Finfina dagsturer och sedan kvällar i mysig stuga med stickning och vin in på sena timmen.
Fint som snus hela rasket!

Nära nog överdos av hemslöjd och är lika inspirerad som efter tidigare resor till detta fina landskap. Finns det något mer ställe där så mycket fint hantverk är så koncentrerat? Tipsa mig gärna i så fall!

En liten, men naggande god godispåse fick hänga med hem. En bok, kattun och kläde i olika färger.

Tror den bästa av alla platser vi besökte var Lilla Hyttnäs. Har varit en flitig låntagare när det gäller böcker om Karin Larsson på mitt bibliotek och jag kan lova att förväntningarna var höga. Trots detta kan jag inte annat än utbrista i hyllningssång - vilket ställe! Vilken kvinna!
Tyvärr fick man inte fotografera inne på Hyttnäs, men jag rekommenderar alla och envar att göra ett besök, alt bege sig till närmaste bibliotek och låna böcker om Karin och hennes verk.

Pga tidsbrist fick vi hoppa över Zorngården och valde istället Zorns textilkammare där vi stod och ropade

ååhh och aahh över alla fina saker som fanns.

 

Har en vävstol som står och skaver på en av kattvindarna. Kan man annat än längta efter att kunna plocka fram den när man ser sådant här? Att ha sett den fina vävutställningen på Nordiska muséet gör mig inte heller mindre sugen...

Väntar ivrigt på boken Brodera på ylle som skulle ha kommit i juni, men som dröjer till i augusti. Njuter tills dess av "original" och står sedan redo med material, bl a från ovan nämnda godispåse...

Kände också väldigt starkt att det tvåändskliade i mina fingrar. Har ju inte tvåändsstickat något sedan förra sommaren och det är sannerligen inget annat än ren skandal som kräver bot och bättring!

Som sagt var, man kan inte annat än bli tokinspirerad efter en resa till Dalarna!

Att vara glad över det lilla

Korta, korta trästickor att sticka tummar och fingrar med.
Jag gick bananas i Dalarna och köpte både 2.5 mm och 3 mm.
Lade upp nytt på stickorna när jag kom hem.
Är ju tvungen att testa dem...

Transportstickning

Istället för att måla med Falu rödfärg får man hitta på annat denna regniga sommar.
I de fall man tillämpar bil eller tåg för att förflytta sig, utnyttjar man lämpligen transportsträckorna till stickning.
En perfekt sådan stickning är de här sockorna. Det enkla mönstret kräver ingen hjärnaktivitet och man kan vara en social och trevlig reskamrat samtidigt som man försäkrar sig om varma fötter till hösten!

Mönster: Laila's socks ur boken Folk knitting in Estonia av Nancy Bush.

Garn: Fabel i brunt och natur.

Stickor: 2.5 mm

Brukar alltid sticka resåren med 0.5 mm mindre stickor än resten av sockan. Gjorde det inte denna gång eftersom jag glömt ta med fler stickor och tycker då som vanligt att resåren kunde ha varit lite tajtare. 

Stickade en rand extra i foten och gjorde en förstärkt häl, en sådan där man lyfter varannan maska på de räta varven.

Nu ska jag intensivsurfa lite på Ravelry för att bestämma vilken OS-gren jag ska ställa upp i under Ravellenic Games 2012. Är ni med?



Med en viss fördröjning

Till slut blev den klar.
Koftan jag påbörjade för att kunna ha på ett sommarbröllop om kvällen blev sval. Ett bröllop som gick av stapeln 2011, utan en blå kofta...
Nåja, den har fått ligga till sig ett år och efter att ha blivit framplockad lite av och till på sistone är den nu klar.
Kan inte förklara varför den tagit så lång tid. Mönstret var välskrivet och roligt att sticka. Garnet underbart. Det var bara en massa annat som kom emellan.
Men vad gör väl det nu när jag till sist blev så nöjd med resultatet!

Mönster: Emelie. Rekommenderas varmt!
Garn: Colinette Jitterbug i färgen Velvet Damson. Rekommenderas lika varmt!
Stickor: 3.5 mm, 4 mm. Vad fasen, jag rekommenderar de också...
Skitbra alltihop helt enkelt!

Nu ska jag ta och packa det sista för att imorgon bitti lämna man och barn hemma och ge mig på tur till Dalarna med några fina vänner.
Ser fram emot intressanta besök på Sundborn, Zorns textilkammare, Sätergläntans café och butik och alla de där hemslöjderna som är som man vill att en hemslöjd ska vara - fyllda med material som man helt enkelt inte kan låta bli (den butik som kallar sig hemslöjd i den stad jag bor i är ett skämt i jämförelse...). 
Lika efterlängtade som de besöken är att få tillbringa kvällarna i stugan med vännerna, god mat och vin och en himla massa stickande! 

Semester

Alldeles för många regndagar har gjort att vi ligger efter i planeringen när det gäller den Falu rödfärgade fasaden som borde varit halvfärdig.
Å andra sidan inbjuder regnet till att kura ihop sig med en stickning och ett glas vin istället och nu när vi ska vara rikitgt långlediga i sommar är det ju inte helt fel det heller.
En tröja klar och fler står på tur.

Gillade verkligen ärmkonstruktionen. Om man inte räknar med min Emelie - som aldrig tycks bli klar - är det första gången jag gör ärmar av den här typen. Man syr ihop axelsömmarna. Plockar sedan upp maskor runt hela ärmhålet och formar sedan ärmkullen med korta varv.

Kommer göra det fler gånger.

Var lite osäker på om halskanten verkligen skulle funka. Var rädd att den dubbelvikta kanten utan vikkant (har stickat tidigare med ett avigt varv just där kanten viks) skulle bli alldeles för bylsig, men det blev jättebra. Snyggt och stadigt utan att bli tjockt. Lägger även den detaljen på minnet inför framtida stickningar.



Mönster: Pomegranate. Väldigt välskrivet mönster. Gjorde långa ärmar och förlängde bålen, annars till punkt och pricka enligt mönstret. Rolig stickning!
Garn: Kampes 2-trådiga. Lite stickigt, men enligt ryktet ska det bli mjukare med tiden.
Stickor: 3.5

William Furno, Lego Hero Factory



Chilling at home with my KnitPro double pointed needles



Upholding peace and prosperity throughout the universe, fighting the worst villains and monsters from all over the galaxy

Det blir till slut jäkligt trist när det bara regnar och regnar. Men med lite hjälp från William Furno har min Pomegranate snart två ärmar.

Det är nästan så att jag önskar ett par regniga dagar till...

Om att bruka våld

Ibland är det enda raka att bruka lite lätt våld.
T ex om man stickat nästan en hel jäkla ärm och upptäcker att den tveklöst är överdrivet trång och man inte alls har någon lust att repa upp och sticka ärmen på nytt i en vidare version.
Då kan man blöta ärmen, torka den lätt och sedan utsätta den för hårdhänt blockning.
Den här gången funkade det och jag kan lugnt sticka mudden och sedan börja på ärm nr två...

Och nej, jag har inte varit omåttlig och börjat på ytterligare en tröja. Det är en svartvit bild på min lila Pomegranate.
Bara så att ni vet...

Hoola bandoola

Hoola bandoola...

...titta under kjola!

Utan tv försmäktar vi på denna ö...

När tv-bilden helt plötsligt blir 30 cm bred och apparaten börjar lukta bränt, då gör man rätt i att dra ur kontakten och hitta på något annat.
Inte ett ord har nämnts om Bolibompa än så länge...

Njuter lite

Stickar lite då och då. Tyvärr med alldeles för mycket betoning på just lite.
Men en tröja ska det bli.
Så småningom.
Njutningsstickar i solskenet och trivs rätt bra med känslan av att det kommer dröja länge, länge än innan en ulltröja verkligen kommer till pass...