Fortsatt dilemma

Ibland får man en sådan där härlig stickning i händerna.
Mönster och garn passar perfekt ihop och man bara njuter av att få sätta sig och låta maskorna rinna mellan fingrarna. man ser fram emot att använda det färdiga plagget och känner på sig att detta kommer att bli riktigt bra.

Det här är dock sannerligen INTE en sådan stickning. Gillar mönstret, men tokogillar Drops alpaca till mönsterstickning! Det är glatt, men ändå tufsigt luddigt och maskorna vill inte alls lägga sig tillrätta som sådär härligt rustikt ullgarn gör.
En djupdykning i garnskåpet ledde till att jag bytte ut det planerat naturvita mot ljusgrått och det blev då lite bättre. Därtill gjorde ett byte till en mindre stickstorlek ytterligare en smula, men jag känner mig ändå inte alls nöjd.
Jag brukar få till mönsterstickning riktigt bra, det brukar bli jämnt och fint, men med det här garnet vill det sig inte. Det ser mest slafsigt ut och är det något jag blivit gammal och klok nog att inse är det att något man inte är nöjd med från början, bara blir liggandes oanvänt!

Hamnar i ett dilemma:
1. Fortsätta sticka och helt enkelt tänka att det kanske jämnar ut sig när koftan används och man blockar (det är ett litet halmstrå jag inte testat än, blöta ner mönstret och blocka och se om det blir bättre)
2. Riva upp den första ärmen och istället göra en enfärgad kofta, bålen är ju redan klar.
3. Slänga hela skiten och se om det där alternativet med sorglig country och whisky inte är det bästa trots allt...

Tror det här mönstret är värt att göra i annat garn, men får bestämt sova på saken.
Fortsättning följer...

Goda råd?

Många, många räta maskor kan vara ganska njutbart. Samma stickstl som tidigare kofta i samma garn. Man liksom bara kör på i väntan på det där fina flerfärgsmönstret som kommer sen. Det som gör hela koftan.

När man så äntligen kommit så långt att det är dags att börja på ärmarna och det fina mönstret man sett fram emot är det inget roligt alls att upptäcka att den stickstl som sett så jämn och fin ut på slätstickningen inte alls ser lika fin ut i svart och vitt mönsterstickning. Det blir lite för löst och lite för löst svartvitt mönstret blir inte bra helt enkelt.
Vad gör man?

1. Fortsätter sticka trots att det blir för löst och får en kofta som man inte vill använda för att man för evigt kommer att störa sig på att mönstret ser så sladdrigt ut.
2. Repar upp de miljarder maskorna man stickat med den större stickstl och som faktiskt ser fina och jämna ut och börjar om från början med en mindre stickstl. Viss risk för stort lidande under processen, särskilt om man betänker att Drops alpaca gärna trasslar sig när man repar upp det...
3. Byter stickstl och stickar ärmar + ok med den mindre stickstl och chansar på att övergången från bålen stickad med 3½ mm och resten stickad med 3 mm inte syns alltför mycket.
4. Slänger hela skiten och hänger sig till sorglig country och ohälsosamma mängder whisky.

Vrider och vänder på det hela och alternativ 3 verkar nog vara det bästa även om alternativ 4 spontant lockar mer just i denna stund.
Vad tror ni?
Jag börjar åtminstone med att provsticka en ärm med den mindre stickstl och ser hur stor skillnaden blir.

Ett femte alternativ skulle kunna vara att testa med en annan färg än vitt till det svarta. Kontrasten mellan svart och vitt är nog en del av problemet och med en annan färg mot det svarta skulle det kunna bli bättre. Kanske.

Äh, jag kör på alternativ 3 till att börja med.
Håll tummarna!

Favorit i repris

Nu lilla mamma, har du också ett par!

Mönster: Vancouver Fog.

Garn: Viking Eco-ull

Stickor: 5 mm

Ja, vad ska jag säga. Tredje paret jag stickar. Den här gången i annat garn än tidigare, men jag älskar fortfarande de här vantarna.

Tjocka, fina flätor. Jag får aldrig nog!

Ståndsmässigt

Ett riktigt, riktigt bra köp jag gjort är mitt älskade KnitPro-kit.
Världens bästa strumpstickor i ett kit med fem stl från 2 mm till 4 mm. Jag kan inte mer än blott undra om det kan finnas något mer man kan begära av livet..?
Använder dem ofta, ofta och varenda gång det varit dags att plocka fram dem har jag stört mig på att de ligger i ett så himla fult fodral. Något slags vinrödorangebrun fejksiden. Och sen har jag så smått irriterat mig på att jag aldrig kommer till skott och syr något annat.
Nåja, en tur till Dalarna fixade det. Njuter nu av att ha dem i ett mer ståndsmässigt fodral i kattun från Rättvik.

Har haft en finfin tur till Dalarna i sällsynt gott sällskap.
Finfina dagsturer och sedan kvällar i mysig stuga med stickning och vin in på sena timmen.
Fint som snus hela rasket!

Nära nog överdos av hemslöjd och är lika inspirerad som efter tidigare resor till detta fina landskap. Finns det något mer ställe där så mycket fint hantverk är så koncentrerat? Tipsa mig gärna i så fall!

En liten, men naggande god godispåse fick hänga med hem. En bok, kattun och kläde i olika färger.

Tror den bästa av alla platser vi besökte var Lilla Hyttnäs. Har varit en flitig låntagare när det gäller böcker om Karin Larsson på mitt bibliotek och jag kan lova att förväntningarna var höga. Trots detta kan jag inte annat än utbrista i hyllningssång - vilket ställe! Vilken kvinna!
Tyvärr fick man inte fotografera inne på Hyttnäs, men jag rekommenderar alla och envar att göra ett besök, alt bege sig till närmaste bibliotek och låna böcker om Karin och hennes verk.

Pga tidsbrist fick vi hoppa över Zorngården och valde istället Zorns textilkammare där vi stod och ropade

ååhh och aahh över alla fina saker som fanns.

 

Har en vävstol som står och skaver på en av kattvindarna. Kan man annat än längta efter att kunna plocka fram den när man ser sådant här? Att ha sett den fina vävutställningen på Nordiska muséet gör mig inte heller mindre sugen...

Väntar ivrigt på boken Brodera på ylle som skulle ha kommit i juni, men som dröjer till i augusti. Njuter tills dess av "original" och står sedan redo med material, bl a från ovan nämnda godispåse...

Kände också väldigt starkt att det tvåändskliade i mina fingrar. Har ju inte tvåändsstickat något sedan förra sommaren och det är sannerligen inget annat än ren skandal som kräver bot och bättring!

Som sagt var, man kan inte annat än bli tokinspirerad efter en resa till Dalarna!

Att vara glad över det lilla

Korta, korta trästickor att sticka tummar och fingrar med.
Jag gick bananas i Dalarna och köpte både 2.5 mm och 3 mm.
Lade upp nytt på stickorna när jag kom hem.
Är ju tvungen att testa dem...

Transportstickning

Istället för att måla med Falu rödfärg får man hitta på annat denna regniga sommar.
I de fall man tillämpar bil eller tåg för att förflytta sig, utnyttjar man lämpligen transportsträckorna till stickning.
En perfekt sådan stickning är de här sockorna. Det enkla mönstret kräver ingen hjärnaktivitet och man kan vara en social och trevlig reskamrat samtidigt som man försäkrar sig om varma fötter till hösten!

Mönster: Laila's socks ur boken Folk knitting in Estonia av Nancy Bush.

Garn: Fabel i brunt och natur.

Stickor: 2.5 mm

Brukar alltid sticka resåren med 0.5 mm mindre stickor än resten av sockan. Gjorde det inte denna gång eftersom jag glömt ta med fler stickor och tycker då som vanligt att resåren kunde ha varit lite tajtare. 

Stickade en rand extra i foten och gjorde en förstärkt häl, en sådan där man lyfter varannan maska på de räta varven.

Nu ska jag intensivsurfa lite på Ravelry för att bestämma vilken OS-gren jag ska ställa upp i under Ravellenic Games 2012. Är ni med?



Med en viss fördröjning

Till slut blev den klar.
Koftan jag påbörjade för att kunna ha på ett sommarbröllop om kvällen blev sval. Ett bröllop som gick av stapeln 2011, utan en blå kofta...
Nåja, den har fått ligga till sig ett år och efter att ha blivit framplockad lite av och till på sistone är den nu klar.
Kan inte förklara varför den tagit så lång tid. Mönstret var välskrivet och roligt att sticka. Garnet underbart. Det var bara en massa annat som kom emellan.
Men vad gör väl det nu när jag till sist blev så nöjd med resultatet!

Mönster: Emelie. Rekommenderas varmt!
Garn: Colinette Jitterbug i färgen Velvet Damson. Rekommenderas lika varmt!
Stickor: 3.5 mm, 4 mm. Vad fasen, jag rekommenderar de också...
Skitbra alltihop helt enkelt!

Nu ska jag ta och packa det sista för att imorgon bitti lämna man och barn hemma och ge mig på tur till Dalarna med några fina vänner.
Ser fram emot intressanta besök på Sundborn, Zorns textilkammare, Sätergläntans café och butik och alla de där hemslöjderna som är som man vill att en hemslöjd ska vara - fyllda med material som man helt enkelt inte kan låta bli (den butik som kallar sig hemslöjd i den stad jag bor i är ett skämt i jämförelse...). 
Lika efterlängtade som de besöken är att få tillbringa kvällarna i stugan med vännerna, god mat och vin och en himla massa stickande! 

Semester

Alldeles för många regndagar har gjort att vi ligger efter i planeringen när det gäller den Falu rödfärgade fasaden som borde varit halvfärdig.
Å andra sidan inbjuder regnet till att kura ihop sig med en stickning och ett glas vin istället och nu när vi ska vara rikitgt långlediga i sommar är det ju inte helt fel det heller.
En tröja klar och fler står på tur.

Gillade verkligen ärmkonstruktionen. Om man inte räknar med min Emelie - som aldrig tycks bli klar - är det första gången jag gör ärmar av den här typen. Man syr ihop axelsömmarna. Plockar sedan upp maskor runt hela ärmhålet och formar sedan ärmkullen med korta varv.

Kommer göra det fler gånger.

Var lite osäker på om halskanten verkligen skulle funka. Var rädd att den dubbelvikta kanten utan vikkant (har stickat tidigare med ett avigt varv just där kanten viks) skulle bli alldeles för bylsig, men det blev jättebra. Snyggt och stadigt utan att bli tjockt. Lägger även den detaljen på minnet inför framtida stickningar.



Mönster: Pomegranate. Väldigt välskrivet mönster. Gjorde långa ärmar och förlängde bålen, annars till punkt och pricka enligt mönstret. Rolig stickning!
Garn: Kampes 2-trådiga. Lite stickigt, men enligt ryktet ska det bli mjukare med tiden.
Stickor: 3.5