Medlut och motlut

Ligger och snörvlar i soffan och gläds av vår nya dator med trådlös uppkoppling. Då kan man blogga, snyta sig och kolla på skidor samtidigt. Ja, jag säger då det...teknikens under!

Glad är jag också över att Ravelympics-deltagandet fått mig att äntligen sticka de där fyra tvåändsstickade tummarna som saknades.
Tvåändspar nr 1. Som vanligt garn från Krokmaskan på stickor 3 mm.

Tvåändspar nr 2. Med lite broderi på mudden, hjärtan på insidan.

  

Vantstickningsgrenen har dock inneburit smärre problem. Trodde jag toppat formen genom att dopa mig med boken Latvian Mittens, räkna och anpassa mönster, inventera garnskåpet och trimma stickorna.

När jag väl var igång blev vantarna alldeles för stora - repade upp.

Bytte mönster och började om men var inte nöjd med färgkombinationen - repade upp.

Funderade på att gå ut och hugga ved istället, men bytte garn OCH mönster, stickade fram till tummen när jag insåg att jag ändå inte är nöjd så just nu ligger eländet i stickkorgen och väntar på sitt öde. Lutar nog mot att jag repar upp igen.

Känns lite som att ha gett sig ut på 5-milen och efter 5 km komma på att man glömt att valla och hellre hade velat vara med på curling...

Då kändes det rätt skönt att få plocka fram de där ostickade tummarna och ändå få något ur händerna.

Skit också, nu ramlade svensken i skidspåret...

Tokig?

Är människan tokig?
Ska hon börja på ett par nya vantar trots att hon har två par tumlösa och ett par halvbroderade liggandes?
Svaret är ja.
Det är Ravelrys fel. Jag blev helt plötsligt tvungen att anmäla mig till Team Sweden i Ravelympics 2010 på tidigare nämnda plats. 

Först nöjde jag mig med den en smula präktiga grenen WIPs dancing (där man gör klart påbörjade projekt...) men sedan kändes livet så vintermörkt att jag helt enkelt inte kunde göra annat än att pigga upp mig med att även köra grenen Mittens Moguls där det är vantstickning som gäller.

Och då är det ju så att jag måste börja på ett par nya.

Punkt slut.

Vårkarameller

Hos Agata kan man vinna böcker och vårkarameller i form av Morjärvsgarn.

Stickabstinens

Den här helgen har gått åt till att leka förr i tiden... Bära ved, hålla brasan igång, ställa väckarklockan på 03 för att gå upp och elda och hålla varmvattentanken varm så att den inte börjar läcka. Pelletspannan har gått in i evigheten och vi har snabbt som attan bestämt oss för bergvärme.

Imorgon bitti kommer en vänlig man och installerar så att vi åtminstone har uppvärmt med el tills det är dags för själva borrningen. Förhoppningsvis sker inom två veckor, att värma upp 180 kvm drygt 150 år gammalt hus på el känns lite sådär...

För stickning har det inte funnits mycket tid och abstinensen kryper sig på.

Har dock passat på att fota O:s sockor, stickade från tån och upp med självrandande Regia Design Line i färgen Caribbean.

En färdig Swallowtail låg också och väntade på att få visa upp sig.

Den är stickad till ingen annan än mig själv! Garnet är ett underbart garn jag köpte av en kvinna på förra årets Fårfest i Kil. Lite stickigt, men underbart ändå och i en jättefin skogsgrön färg. Tur att jag köpte två härvor eftersom det krävdes 100 g + ca 10 m till sjalen!

Det där med att fånga färger är inte det lättaste. Bilden nedan är i alla fall på min skärm närmast sanningen.

19-21 februari är det dags för årets upplaga av Fårfest i Kil, program finns här. Hoppas det blir lika bra som förra året. Om inte annat har jag anmält mig till workshopen i nålbindning för att fräscha upp de halvtomhalvt bortglömda kunskaperna i nålbindning. Har liksom glömt bort det inte helt oväsentliga momentet hur man lägger upp början...

Höghöjdsträning

Har gjort klart ett par Vilai från Cookie A:s bok Sock Innovation. I handfärgat sockgarn från Sannsticks

Som njutbar höghöjdsträning så här i OS-tider...

                                      

Länge leve vinylen!

Inspirerad av Sleeveface gjorde jag min egen för att visa min nya Rose Red. Mössan är stickad i Drops Alpaca Classic på stickor 4 mm och kommer kanske inte riktigt till sin rätt på den här bilden.

Visst blir man nostalgisk när man ser något så här vackert och det är inte utan att man längtar tillbaka till förr i tiden när skivomslagen var stooora och härliga. Hur bra skulle egentligen ett huvud utskuret i skinka göra sig på ett litet cd-omslag?!

Vill någon av er där ute ha ett alldeles eget "kötthövvö" (ett vackert värmländskt uttryck...) kan ni införskaffa skivan Suomi Finland med Sielun Veljet. Det gjorde jag någon gång i slutet av 80-talet och inte visste jag då att det skulle komma så bra till pass lite längre fram i livet...

En grytlapp till har det blivit.

                                     

Public service

Den som händelsevis missade K special för två par veckor sedan bör snarast söka upp en dator, gå in på SVT Play och njuta av Tyget - en slitstark historia.
Fantastiskt program!
Ni har till den 14 februari på er...