Bäst var den totalt oemotståndliga Jenny Wilson som under lördagens spelning verkligen var i bästa form. Så bra att jag nästan blev tårögd. Hennes fantastiska klänning kickade igång kreativiteten och jag kan inte annat än beklaga att jag så sällan står på scen... En sådan klänning kräver lite mer extravaganta inbokningar än vardagen som statsanställd på en av våra stora svenska myndigheter har att erbjuda!
Årets mest positiva överraskning var Eagles of Death Metal. Eftersom death metal inte riktigt är min grej hade jag knappast sett dem om det inte vore för tips från Skaparstigen. Rak rock i dess bästa form och en sångare vars karisma nästan hade kunnat göra George Bush lite småcharmig... Rent ut sagt skitbra!
Blev lite besviken på Fever Ray som bara skymtade lite då och då bland ljusstrålar och blinkande lampskärmar. Kanske hade de som stod längst fram en annan upplevelse, men vi lite längre bak såg ingenting utan fick njuta så gott vi kunde av musik som dåligt ljud tog udden av. Skivan är underbar, men festivalspelningen tillförde nada.
På fredagkvällen spelade mina tonårshjältar Depeche Mode. De körde tillräckligt många gamla hits för att få mig att stå kvar men jag konstaterade lugnt att det gått ett antal år sedan jag såg dem på Johanneshov 1986...
S var med på festivalen på torsdagen, stolt iförd sin nya Hiveströja som hon fick en hel del beröm för. En kille erbjöd 100 kr för den, men den var inte till salu. Höjdpunkterna för S var den labyrint som byggts upp bakom dansbanan, bussen till parkeringen och att äta glass...
Musiken i all ära, men preferenserna var helt klart andra än för hennes föräldrar... Ungar följer med gratis tills de är 12, så det blir definitivt fler festivaler för hennes del. Kanske lillbrorsan får följa med nästa år?!
När det gäller handarbete har det av förklarliga skäl varit lugnt. Har hunnit maska av mitt allra första tvåändsstickningsalster - ett mobilfodral.
Förresten har jag gjort en mycket god gärning. Härom dagen låg några hallonröda nystan Muskat och ropade på hjälp i stadens garnaffär. Som den godhjärtade människa jag är, hjälpte jag dem naturligtvis och numera har de det mysigt hemma hos mig och ser fram emot att kanske bli en sådan här. Garnköpstopp gäller väl inte när det gäller garn i nöd..?
Ej längre nödställda nystan.
2 kommentarer:
Otroligt vacker färg! Att investera i garn är väl lönande?!?!
Vilken härlig röd färg på garnet!!
Tyvärr finns inte Knit Pro stickorna kvar längre. Dom rekommenderas varmt! jag gjorde också som du och började med strumpstickorna - och blev beroende! =)
Tack för att du visade intresse i alla fall!
Skicka en kommentar