Tre knapplösa koftor

Det finns gott om knappar i världen.
I min knappburk har jag också samlat på mig en ansenlig mängd. Små oemotståndliga skatter från loppisbesök.
Problemet är bara att hitta de rätta. Och hittar man de rätta ska de också finnas i tillräckligt stort antal.
Det är just det.
Fortsättning följer...

Glad

700 g underbart Colinette Jitterbug låg i brevlådan när jag kom hem från jobbet idag.

Våndas över att behöva bestämma mig för om det blå ska bli en Emelie eller en Honeybee Cardigan.

Hjälp, vad tycker ni?

Slätstickningens vedermödor

Ibland slås man av hur jäkla många maskor det egentligen är i en kofta.
Det slår en alldeles väldigt mycket när man stickar i hyfsat tunt garn och man måste klara av slätstickade ärmar och bål innan allt ska sättas ihop och man kommer fram till det mönsterstickade oket. Oket som liksom är det som avgjorde att man gav sig in i just det här projektet.
Jag ser ljuset i tunneln och snart, snart är jag där...

- 35 grader

Fingervantarna är klara!
Alla tio fingrarna på plats och jag är omåttligt nöjd med den bedriften. Jag som kan låta ogjorda tummar bli liggande länge, länge.
Lär klara temperaturer neråt -35 grader. Alternativt kan man kanske använda dem som grillvantar...

Mönster: Fingervantar i bästa boken Tvåändsstickat av Dandanell/Danielsson med eget krus.

Garn: Wålstedts z-tvinnade i en svårfångad röd färg.

Stickor: 3 mm

Inte omöjligt att det blir fler fingervantar framöver. Har insett att de inte är så farliga och jag har redan spanat in några mönster på Ravelry...

Blir det fler tvåändsstickade fingervantar kommer jag nog följa samma mönster, men ta något färre maskor för både hand och fingrar. Å andra sidan håller de värmen bättre om de inte är alltför tajta.

Bestämmer mig för att fortsätta vara nöjd med dessa och inte låta prestationsprinsessan i mig ta överhanden!