Tvåändssockor

Till slut gick det inte att låta bli.
Har sett så många fina tvåändsstickade sockor på olika bloggar, bla Lisitalous helt vansinnigt snygga, att det helt enkelt inte gick att stoppa - jag var tvungen att ha ett par egna.
Stickar efter grundmönstret för sockor i Tvåändsstickat och det ser ut att bli bra, bortsett från den väldigt strutiga hälen. Den har dock tagits upp och håller på att göras om för en mindre strutig och mer hällik form. Fick bra tips för hälminskningar från Dödergök.
Lite extra mysigt är det att sticka dessa eftersom garnet kommer från värmländska får som fått sin ull spunnen på Wålstedts spinneri (ja, jag vet att jag håller på och tjatar om detta Wålstedts i tid och otid, men kan liksom inte låta bli...). Nördigt? Javisst, men för mig tillför det lite extra trivsel!

Är någon intresserad av att köpa naturbrunt, z-tvinnat ullgarn från värmländska får kan jag förmedla kontakt med Yvonne Nyström som säljer garnet.

- 35 grader

Fingervantarna är klara!
Alla tio fingrarna på plats och jag är omåttligt nöjd med den bedriften. Jag som kan låta ogjorda tummar bli liggande länge, länge.
Lär klara temperaturer neråt -35 grader. Alternativt kan man kanske använda dem som grillvantar...

Mönster: Fingervantar i bästa boken Tvåändsstickat av Dandanell/Danielsson med eget krus.

Garn: Wålstedts z-tvinnade i en svårfångad röd färg.

Stickor: 3 mm

Inte omöjligt att det blir fler fingervantar framöver. Har insett att de inte är så farliga och jag har redan spanat in några mönster på Ravelry...

Blir det fler tvåändsstickade fingervantar kommer jag nog följa samma mönster, men ta något färre maskor för både hand och fingrar. Å andra sidan håller de värmen bättre om de inte är alltför tajta.

Bestämmer mig för att fortsätta vara nöjd med dessa och inte låta prestationsprinsessan i mig ta överhanden!

Vattkoppor

Vattkoppor = VAB = oväntad sticktid!
Det gäller att se det positiva i det hela och inte förfasas över stundande VAB-period.
Vi har dessutom en liten oprickig lillebror här hemma som kan förväntas bli sjuk om ca 10 dagar då inkubationstiden är slut.

En och en halv tvåändsstickad fingervante är klar. Inklusive fingrar! Javisst, man tror knappt att det är sant, men precis som flera kloka stickerskor påpekat är det faktiskt roligare att sticka fingrar på fingervantar än tummar på tumvantar. De två tummar som trots allt ska göras åker liksom med av bara farten. Åtminstone kan jag gå i god för att påståendet gäller hand nr ett.
To be continued...

Vårsol och varmgrader gör att mysiga yllesjalar motvilligt plockas undan för säsongen. Byts nu ut mot vårigare linsjal.

Mönster: Ishbel av Ysolda Teague

Garn: Mörkblå Kalinka. En härva räckte nästan, nästan. Blev tvungen att ta ca 1 m från härva nr två.

Stickor: 4 mm

Gillar verkligen det här mönstret, det här är den femte jag stickar. Gillar den riktigt, riktigt mycket i lin.

Fingervantar

En hand har fem fingrar.
Två händer har tio fingrar.
Får se om en som avskyr att sticka tummar står ut med fingervantar...

En snabb och en osnabb

Till slut blev de klara, de tvåändsstickade Moravantarna.
Det tog sin lilla tid, men det var det värt. Vantarna är otroligt tjocka och varma. Snart kommer de att vara alldeles för varma, låt oss hoppas på ännu en köldknäpp! Eller inte...
Vill ha fler Moravantar.
Japanska Mikiko som jag träffade på stickkursen på Sätergläntan i somras stickar ett par fina rödvita. Sådana vill jag ha. Får se om jag vill ha dem mer än ett par Rättviksvantar. Eller ett par röda med krus. Eller ett par svarta med svulstiga broderier.
Om ni inte förstått det än, så kan jag upplysa om att man helt enkelt måste ha en tvåändsstickning på gång. Det är sådär som en del säger om att träna, jag säger det om tvåändsstickning - det blir som ett gift...

Mönster: Tvåändsstickade Moravantar. Köpte mönster i ett kit från Mora hemslöjd.
Garn: Wålstedts z-tvinnade, grafit och natur istället för det Bergå-garn som följde med mönstret.
Stickor: 3 mm
Det mörka garnet tvåändsstickade jag med och det ljusa fick löpa med som vid vanlig tvåfärgsstickning.

Har känt behov av snabba puckar efter Moravantarna och inför stundande kofta. Ett par snabbstickade halvvantar med hyfsat tjocka stickor var perfekt. Det ultimata restgarnsprojektet!

Mönster: Susie's Reading Mitts
Garn: Cascade 220 Heathers, rester från en kofta.
Stickor: 4 mm

Moravantar

Andra försöket att få till ett par tvåändsstickade Moravantar verkar gå bättre än det första.
Lite tjockare garn, lite tjockare stickor - lite större vantar och mycket gladare stickerska.

Blir de inte klara till Vasaloppet kan jag alltid beundra kranskullans...

Mer och mer och mer

Det finns två saker inom stickning som är fett beroendeframkallande - spetsstickning och tvåändsstickning.
Det går liksom inte att sluta.
Helt omöjligt är det.
Det finns mycket annat som också är roligt, men just spetsar och tvåändsstickning kommer jag alltid tillbaka till.
Vill bara ha mer.
Och mer.
Och sedan ännu mer.

Mönster: Eget med 90 m i mudden och 80 m till handen.
Garn: Wålstedts fantastiskt, mirakulöst underbara z-tvinnade med en sådan sällsam glans och lyster. Om någon missat det så gillar jag det skarpt!
Stickor: 2.5 mm

Fyndade på en av stans second hand-affärer idag. Förutom ett rejält gäng dockor linbroderigarn i olika färger slog jag till på 600 g intensivt rött, tunt bomullsvävgarn för en hundring. 

Bor i ett gammalt, gammalt hus och drömmer om att kunna julpynta med gardiner med röda, svulstiga delsbo- eller järvsösömmar. Nu när jag har garnet är jag ju nästan där... 

Dessutom hittade jag två sådana där trägrejer i olika storlekar med spår i som man kan göra kavelfrans med. Fem spänn för båda - bara att slå till. Ni kan räkna med att få se pimpade tvåändsvantar framöver!.

Mer konsumtion

På tal om konsumtion kan jag nämna att jag hamnat rätt i fördärvet. Har nämligen provat på att tvåändssticka i Wålstedts z-tvinnade. Ett par nya vantar, fyllda av krokmaskor, är på gång.

Med Wålstedts z-tvinnade garn kommer krokmaskorna fram på ett alldeles förträffligt sätt!

Är man van vid Kampes z-tvinnade som dock är helt okej är stickning med Wålstedts som att köra Rolls Royce.
Jag älskar det!
Vilken glans! Vilken känsla! En fröjd!
En ren njutning för 150 kr hektot om man vill sticka färgglatt och något billigare om man vill sticka naturfärgat.
Jämfört med kokainmissbruk misstänker jag att det är billigt....

Fotbollsfantast..?

Dessa tvåändsstickade vantar har legat länge, länge i stickkorgen och bidat sin tid innan jag tog mod till mig och började brodera.
Låtsas man att man är fotbollsintresserad får man många sticktimmar framför tv:n i dessa dagar!

Garn: Krokmaskans z-tvinnade för stickningen och Mora-garn för broderierna

Stickor: 3 mm Knit Pro

Mönster: Eget, anpassat efter min hand och mönster till broderiet har jag lånat från Emkristi

Långhelg

De tvåändsstickade Moravantarna har så sakteliga vuxit.

Jag stickar ganska hårt i vanliga fall, brukar alltid få gå upp i stickstorlek, men när det gäller tvåändsstickning verkar jag ha tagit fasta på att jag hört att just tvåändsstickat aldrig kan bli för hårt...
Vantarna är perfekta i mudden, men när jag kommit upp över tumhålet har jag stickat bedrövligt hårt. Så hårt att jag tror att vantarna kommer att bli små. Något som inte alls passar ihop med den raka tummen utan tumkil. Gillar inte ritkigt den sortens tummar och jag funderar som bäst på om jag ska försöka skissa på mönster för en tumkil eller om jag ska försöka sticka lösare. Vantarna har förpassats till korgen i väntan på beslut.
Tur för vantarnas framtid att de ser ut att bli fina. Då finns lusten att färdigställa dem kvar!

Eftersom jag beslöt att låta vantarna ligga i träda var det ju inget annat att göra är att starta upp något nytt att ha med på helgens tvådagarsresa.
Det var ett tag sedan jag hade några sockor på gång, men nu är ett par mjuka Tiit´s socks från boken Folk knitting in Estonia på gång.

Trots regn, regn och åter regn har vi lyckats avsluta långhelgen med fönstertvätt. Känns fint att i fortsättningen kunna se ev solsken även inifrån...

Fler vantar

Nya tvåändsstickade vantar efter eget mönster.

Garn: Krokmaskans z-tvinnade
Stickor: 3 mm KnitPro
Stickade på 72 m med 13 ökningar i ena kanten för tummen.

Det gick med en väldig fart på slutet. Anledningen var ivern att få börja med vantarna nedan.

Tvåändsstickade Moravantar, kit med garn och mönster beställt från Mora hemslöjd.
Klara färdiga gå!

Grått

Riktigt gråväder ute.
En hel del grått här inne också.
De nya, gråa tvåändsstickade vantarna växer så sakteliga.

Det bästa och mest efterlängtade av allt idag är också grått.

En något för tidig Mors dags-present hamnade i brevlådan i fredags och har legat och frestat sedan dess.

Det verkar gå ett sällsynt smittsamt spinnvirus i bloggvärlden och jag har inget emot att ha smittats! Har varit sugen ända sedan vi flyttade till hus och fick finullsfår till grannar, men har inte kommit till skott förrän nu.

Efter att ha spenderat hela dagen med hårt arbete i trädgården kommer kvällen att tillägnas sländan. Har spanat in några pedagogiska filmer på Youtube och kan knappt bärga mig.

Undrar just hur lång tid det kan ta innan man fått in snitsen så pass att man klarar av att få till ett stickbart garn..?

Nåväl, tills dess kan jag i alla fall njuta av att äga en väldigt fin slända...

Finfin slända och ull är beställd från Spinspiration.

Smittsamt

Nyss hemkommen från en väldigt mysig tvåändsstickningsfika på stan.
Med mig hade jag två kollegor som var ivriga att lära sig - kul när det smittar av sig!
För att vara lite pedagogisk och kunna visa hur man gör var jag "tvungen" att börja på ett par nya tvåändsvantar, stackars mig...

Egenkomponerat mönster jag förut stickat i vitt. Är lite nyfiken på om krokmaskorna kommer fram lika bra i grått.

Morgondagen blir en bra dag.

En dag som startar i den Nationella geodatastrategins förlovade land avrundas med konsert med Magnetic Fields som har den goda smaken att spela i Stockholm just när jag är på tjänsteresa dit. Det kallar jag schyssta bananer! 

(Det faktum att detta är en av världens bästa låtar uppväger den usla bildkvalitén!)

Medlut och motlut

Ligger och snörvlar i soffan och gläds av vår nya dator med trådlös uppkoppling. Då kan man blogga, snyta sig och kolla på skidor samtidigt. Ja, jag säger då det...teknikens under!

Glad är jag också över att Ravelympics-deltagandet fått mig att äntligen sticka de där fyra tvåändsstickade tummarna som saknades.
Tvåändspar nr 1. Som vanligt garn från Krokmaskan på stickor 3 mm.

Tvåändspar nr 2. Med lite broderi på mudden, hjärtan på insidan.

  

Vantstickningsgrenen har dock inneburit smärre problem. Trodde jag toppat formen genom att dopa mig med boken Latvian Mittens, räkna och anpassa mönster, inventera garnskåpet och trimma stickorna.

När jag väl var igång blev vantarna alldeles för stora - repade upp.

Bytte mönster och började om men var inte nöjd med färgkombinationen - repade upp.

Funderade på att gå ut och hugga ved istället, men bytte garn OCH mönster, stickade fram till tummen när jag insåg att jag ändå inte är nöjd så just nu ligger eländet i stickkorgen och väntar på sitt öde. Lutar nog mot att jag repar upp igen.

Känns lite som att ha gett sig ut på 5-milen och efter 5 km komma på att man glömt att valla och hellre hade velat vara med på curling...

Då kändes det rätt skönt att få plocka fram de där ostickade tummarna och ändå få något ur händerna.

Skit också, nu ramlade svensken i skidspåret...

Slutet gott - allting gott!

De senaste dagarnas tumult har lugnat sig något och nu väntar ett mysigt nyårsfirande tillsammans med goda vänner!
Rörmokarbesöket gjorde huset beboeligt igen och att byta ut det rotgenomträngda avloppet kan vänta till senare i vår.
Den havererade bilen har förhoppningsvis drabbats av ett känt Saab-fel som en ev utlovad garanti kan betala och annars har mina föräldrar en bil över som vi kan ta över.
Världsliga ting som så småningom ordnar sig och vi konstaterar att vi faktiskt fortfarande lever och att det är gott..!

Årets sista Ishbel blev klar härom dagen och ska bäras ikväll. Stickat av 40 g mörkgrön Tee Tee Elegant på stickor 4 blev den vackert skir.

Jag har sagt det tidigare och det var så sant som det var sagt - tvåändsstickning är beroendeframkallande. Ett par nya vantar har påbörjats (innan tummarna på de förra är klara, men den som spar hon har...). Denna gång ett par enkla tvåfärgade utan vare sig krus eller broderier.

Vantarna nedan ligger fortfarande och bidar sin tid och väntar på att tillräckligt med mod ska infinna sig för att jag ska våga sätta igång att brodera. Har ritat ut mönstret på vantarna (hur läskigt kändes inte det att gå loss med svart tusch på vita vantar...) och valt broderigarner så det är faktiskt bara att sätta igång. To be continued!

 

Passar på att önska ett riktigt gott slut på året till alla er som har vägarna förbi min lilla del av internet! 

Förhoppningsvis rymmer nästa år mängder av fortsatta stickäventyr åt alla och envar!

Always look on the bright side of life...

Man kan välja att se livet positivt: Nästan klara tvåändsvantar (hmm, jag och tummar...) i vackert, gnistrande vinterlandskap.

Eller också kan man se livet från den lite mer negativa sidan: Stopp i avloppet med snusksörja som väller upp ur golvbrunnen i garaget så här strax före nyårsafton...

Till på köpet ringde de från verkstaden i eftermiddags och meddelade att vår inte särskilt gamla bil drabbats av havererad motor, något som kan gå loss på runt 40 000 kr att laga.

Även här kan man dock välja att se det från den positiva sidan - vi hade inte hunnit att beställa nya vinterdäck än...

Söker i natt exil hos svärföräldrarna och hoppas att herr Rörmokare fixar biffen imorgon!

Neverending tvåändsstickning

Det är lika omöjligt som att
sluta äta jordnötter innan skålen är tom
eller
titta på bara ett avsnitt av True Blood när man har en hel säsong till hands
eller
låta bli att trycka på repeat när man lyssnar på White Stripes "Black Math"...


Man kan helt enkelt inte sluta att sticka tvåändsstickade vantar när man väl lärt sig det!



Återigen Krokmaskans z-tvinnade garn och stickor 3 mm.

Fler vantar

Tanken är att dessa tvåändsstickade vantar ska prydas av vackra blommor inom kort!

Mall är uppritad, men jag inväntar rätt feeling innan jag törs börja. Broderi känns fortfarande lite läskigt...

Har använt Krokmaskans z-tvinnade och Knit Pro 3 mm.

Smått

Får se till att hela tiden ha barnafödande kvinnor i min närhet så att jag ges tillfälle att sy sådana här små, gulliga saker i stl 62! Tröjan är sydd i underbart mjukt loppisfyndat påslakan och det planerade innehållet är tänkt att födas i slutet av oktober.

Varvar stunderna vid symaskin med gammal hederlig tvåändsstickning. När de här vantarna är klara är de tänkt att prydas av svulstiga yllebroderier.

På tal om broderi på tvåändsstickat, ni har väl inte missat Mamma P:s fantastiska antimjölkstockningströja!?!

Randigt

Tumchocken blev fullkomligt förlamande! Dagen efter mitt förra inlägg var BÅDA vantarna klara, men för att hinna hämta mig var jag tvungen att vänta några dagar innan alla trådar var fästa och de blev tvättade och helt färdiga...

Så här ser i alla fall resultatet ut.






Garnet är Krokmaskans z-tvinnade och eftersom jag stickar så hårt använder jag 3 mm. (Att man stickar hårt kan förresten vara ett bra argument för att för sig själv motivera inköp av Knit Pros strumpstickset. Maskorna glider ju så lätt på dem och får livet att kännas...ja, glatt helt enkelt...)

Gillade att tvåändssticka med två färger nästan lika mycket som att sticka enfärgat med krus och nu när Vi 2 i sommar fortsätter även efter sista augusti kommer inspirationen att fortsätta flöda. Troligen lite mindre intensivt, har lite annat i vanlig stickning som jag är sugen på, men jag har ett par vita, z-tvinnade härvor som ligger och väntar på växtfärgningen nästa vecka. Får se hur de blir - om det blir mer krus eller om härvorna kommer att randas med andra färger.