Fotoljus och tid

I dessa dagar är det ont om ljus.
Och tid.
Även om det är tyst här på bloggen stickar jag på.
Sakta men säkert ska jag väl komma ikapp med fotande också.

Först ut är Fars dags-presenten.

 

 

 

Mönster: Podster gloves
Garn: Colinette Jitterbug i finaste färgen Velvet Damson. Rester efter min Emelie som drog oväntat lite garn.
Stickor: 2.5 mm

Perfekta för den fotograferande fadern i huset. Eftersom så många på Ravelry haft problem med tummen, gjorde jag helt enkelt en vanlig tumme. Har dock fått önskemål om likadana vantar, men med möjlighet att få tummen bar också, så antingen tar jag upp tummen på dessa (om jag lyckas få upp min eminent fästa garnände...) och gör om, eller så stickar jag ett par nya.
I detta garn passar de perfekt till min man. Är sugen på ett par till mig själv och då tror jag samma stl, stickade i vanligt tunt sockgarn skulle bli perfekta till mina, lite mindre händer.

Annars kokar jag lakritskola, gör hallontryffel, fixar de allra sista julklapparna och inbillar mig att helgen före jul kommer att bli sådär riktigt lugn och skön som man vill ha den...

Flätor für alle

Det är flätor som gäller här hemma just nu.
Mjukstartade med att göra färdigt ett par halvvantar som påbörjades ute på en ö i somras.
 

Mönster: Drops 98-36
Garn: Rester i Drops alpaca
Stickor: 2.5 mm
Gillar allt utom att jag inte såg till att göra tummar. Det blir liksom lite tomt och kallt utan. Stickar gärna fler, men rundstickar dem då och lägger till en tumkil + tumme.

Startade sedan äntligen upp ett hett efterlängtat projekt. En av de första favoriterna jag hittade när jag gick med i Ravelry.
Snart har jag en alldeles egen.
Varm och mjuk och skön.
Och grön.

Favorit i repris

Gjorde ett par halvvantar med flätor för en tid sedan. Någon jag gillar nappade åt sig dem och jag har saknat dem. Saknat dem jättemycket faktiskt nu när temperaturen tillåter bara fingertoppar.
En inspirerande kollega gav mig härvan till det första paret och alldeles nyligen fick jag en till härva av henne. Exakt samma garn från Artesano i exakt samma härligt chokladbruna färg och efter två kvällars stickning - voila!

Den som är intresserad av detaljer hittar dem här.

S har trippat runt i huset med mina roströda vantar från förra inlägget. Fått knipa ordentligt med fingrarna för att de skulle sitta kvar på hennes små händer, men har känt sig sällsamt stilig.
Lyckan var total igår när hon fick ett par egna!

Mönster: Susie's Reading Mitts i stl small. Ändrade inget, bytte bara garn och stickor mot tunnare för att få vanten att passa en 6-åring.
Garn: Semilla i en svårfångad rosalila färg, typ fuchsia. Det gick åt ca 25 g.
Stickor: 3 mm

En snabb och en osnabb

Till slut blev de klara, de tvåändsstickade Moravantarna.
Det tog sin lilla tid, men det var det värt. Vantarna är otroligt tjocka och varma. Snart kommer de att vara alldeles för varma, låt oss hoppas på ännu en köldknäpp! Eller inte...
Vill ha fler Moravantar.
Japanska Mikiko som jag träffade på stickkursen på Sätergläntan i somras stickar ett par fina rödvita. Sådana vill jag ha. Får se om jag vill ha dem mer än ett par Rättviksvantar. Eller ett par röda med krus. Eller ett par svarta med svulstiga broderier.
Om ni inte förstått det än, så kan jag upplysa om att man helt enkelt måste ha en tvåändsstickning på gång. Det är sådär som en del säger om att träna, jag säger det om tvåändsstickning - det blir som ett gift...

Mönster: Tvåändsstickade Moravantar. Köpte mönster i ett kit från Mora hemslöjd.
Garn: Wålstedts z-tvinnade, grafit och natur istället för det Bergå-garn som följde med mönstret.
Stickor: 3 mm
Det mörka garnet tvåändsstickade jag med och det ljusa fick löpa med som vid vanlig tvåfärgsstickning.

Har känt behov av snabba puckar efter Moravantarna och inför stundande kofta. Ett par snabbstickade halvvantar med hyfsat tjocka stickor var perfekt. Det ultimata restgarnsprojektet!

Mönster: Susie's Reading Mitts
Garn: Cascade 220 Heathers, rester från en kofta.
Stickor: 4 mm

Saknad

Huset känns tomt och tyst!

Inga lurviga små godingar som kommer och jamar efter mat på morgonen. Inga kelsjuka värmedynor som kommer och lägger sig i ens knä när kvällslugnet lagt sig.
När vår lilla O har visat sig vara allergisk mot katter och riskerade att utveckla astma om han delar hemmet med katterna hade vi liksom inget val.

Bosse har flyttat 2 mil bort till barnens kusiner och lever enligt ryktet livets glada dagar där, även om han säkert saknar sin forna mattes härliga härvor...

Elsa var det värre med. 13 år gammal och väldigt knuten till mig och min man - att flytta någon annanstans hade varit hemskt för henne. Efter mycket vånda beslutades att hon fick överlåtas till de sälla jaktmarkerna och där skulle jag tro att hon har det rätt bra i jämförelse med alternativen. Goaste lilla Elsa som varit med mig i 1/3 av mitt liv...

Nåväl - en katt är en katt, men en son är en son och nu är det bara att hoppas att hans eksem blir bättre!

Något stickat har det även blivit i dessa saknadens dagar.

Mina Mermaid gloves blev klara idag, just när den första snön fallit. Arwetta kändes så mjukt på nystanet, men väl på handlederna är det faktiskt lite småstickigt. Dock med betoning på LITE, så de kommer nog att användas flitigt ändå.

Varma handleder

Njuter en underbart solig höst!
Nytt projekt är ett par Mermaid gloves som ska värma mig när jag sitter på mitt i överkant svala kontor och gör samhällsnytta.

Garnet är ljusgrå Arwetta och stickorna 2.5 mm KnitPro. Gör jag fler går jag nog upp i stl till 3 mm, men de här passar i alla fall till mina klena handleder. Ett nystan kommer troligen att räcka med råge.

Trots att ett ganska stort antal Pomatomussockor har sett dagens ljus här hemma har jag inte tröttnat och jag kunde inte låta bli att låta det finfina mönstret sprida sig uppåt handlederna också!

Tvåändsstickad halvvante

Tänk att jag har sådana bra kompisar!

En av dem - min vän, juntakompis och virkguru J- är också en hejare på att sy fina barnkläder. Hon ringde igår och sa att hon hade provsytt en klänning i ett nytt mönster och undrade om det kunde tänkas att min dotter S skulle vilja ha en. Hmm, har vår katt en svans..? Självklart sa jag JA och här är resultatet, en överlycklig tjej i en fin sommarklänning:

Kolla in min kompis blogg för fler finfina grejer på Skaparstigen
Tack J för ditt tålamod när jag skulle lära mig att göra din bläckfisk!

Annars har jag tjuvstartat lite på tvåändsstickningsutmaningen på

Min plan är att göra färdigt den vita vanten med krus jag visat här tidigare. Vill också göra ett par broderade halvvantar som är tänkta att värma mig på mitt vinterkalla kontor lite längre fram. Har redan stickat färdigt den ena, men är nu i valet och kvalet om jag ska repa upp halva igen. Det syns inte på bilden nedan, men den är för stor vid handleden och eftersom kvalitén är ganska kompakt tror jag inte att jag kommer att trivas med att den bylsar sig så.

Tror den skulle bli bra om jag hoppar över de 10 varven på tummen efter tumökningarna och nöjer mig med en kortare mudd.

Hmm, det tål att tänkas på, men eftersom det inte är något mönster att tala om kan jag nog komma ikapp rätt så snabbt. Känns så trist annars att inte vara nöjd med något jag ändå kommer att lägga ner en massa broderitid på också.

Jeps, så får det bli!

Kanske kan trösta mig med att starta upp ett par sockor. Känner mig inte som en hel människa om jag inte har ett par sockor på gång...