Ovana

Blir varse hur bekväm jag är i stickningen. Det går alltid att klura ut en lösning för olika grejer som inte passar eller på annat sätt behöver fixas till.
När det gäller virkning är det inte lika enkelt för mig. Ovanan och brist på virkerfarenhet spökar och jag vette tusan hur jag ska få till kuddhörnen.
Nåja, nu är jag på god väg. Skulle tro att det fattas mindre än tio blommor.
Och så det där klurandet... Tur jag har virkande vänner att rådfråga!

Gläds av insikten att den där virkade filten jag drömmer om inte alls känns ouppnåelig efter detta lilla projekt. Det gick faktiskt fortare än jag trodde. Och det gick liksom inte att sluta när man väl börjat. Bara en enda liten blomma till innan jag tar ute med städningen...
Eller lagar mat...
Eller går och lägger mig...
Vips så satt jag med en hel kudde!
Snart.

African flowers

Det går bara inte att sluta...

Drömmer om en hel filt en dag, men satsar först på en kudde.

 

I väntan

Har mängder av mattrasor som tillsammans med min farmors vävstol står och väntar på bättre tider
Eller rättare sagt tid nog att förkovra sig i vävningens mysterier.

Känns skönt att börja nagga på förråden en smula och till på köpet få en ny badrumsmatta.
En till är beställd till lekstugan, men med tanke på de ömmande fingrarna efter detta hårda arbete får den nog dröja lite...

Virkat

I väntan på Fotbolls-VM-stickningen där jag tror jag bestämt mig för att sticka en Haruni och slutföra några påbörjade projekt som ligger och skräpar i stickkorgen laddar jag med virkning.

S känner sig fett stilig i sitt nya hårband. Och mamman som i vanliga fall inte är någon virkerska gick igång på virkade blommor. Mönster till den här blomman finns här.

När jag ändå var i virkartagen passade jag på att ytterligare tömma restlagret av bomullsgarner som de senaste dagarna minskat i takt med att antalet hemgjorda disktrasor och grytlappar ökat.
De röda disktrasorna är virkade i finaste lin från Kalinka. Så det i fortsättningen ska kännas lite lyxigt att torka upp spilld mjölk...

Länge leve vinylen!

Inspirerad av Sleeveface gjorde jag min egen för att visa min nya Rose Red. Mössan är stickad i Drops Alpaca Classic på stickor 4 mm och kommer kanske inte riktigt till sin rätt på den här bilden.

Visst blir man nostalgisk när man ser något så här vackert och det är inte utan att man längtar tillbaka till förr i tiden när skivomslagen var stooora och härliga. Hur bra skulle egentligen ett huvud utskuret i skinka göra sig på ett litet cd-omslag?!

Vill någon av er där ute ha ett alldeles eget "kötthövvö" (ett vackert värmländskt uttryck...) kan ni införskaffa skivan Suomi Finland med Sielun Veljet. Det gjorde jag någon gång i slutet av 80-talet och inte visste jag då att det skulle komma så bra till pass lite längre fram i livet...

En grytlapp till har det blivit.

                                     

Virkade prickar

Ringer, mejlar och springer runt för att få fram kartor att skicka med till Haiti. Kollegor ska ner till ett kaos.
När kartorna levererats till rätt person åker jag hem till mitt.
Varma kakelugnar och maten klar på bordet.
Bolibompa och godnattsaga, pussipuss och godnatt till världens bästa barn.
Uppdaterar bloggen och sätter mig sedan i en mjuk soffa och stickar lite.
Världen är bra märklig.

En virkad grytlapp blev det igår. 
En röd med vita kluttar.
Vet inte om jag gillar virkade prickar.
Stickade prickar är snyggare, men nu behöver jag i alla fall inte bränna mig mer...

Tur

Ibland har man tur!

Vann 2:a pris i Skaparstigens Rosa Bandet-utlottning och denna lilla ödla ska nu få flytta hem till oss. Hennes virkade små djur är alldeles oemotståndliga!

Har själv virkat några bläckfiskar, inspirerad av henne.

Här är resultatet av min intensiva virkningsperiod.

Med undantag för den förstfödde längst till höger som drabbats av både vattenskalle och kraftiga åderbråck på benen (pga svåra komplikationer under födseln...) bor de numera hos varsitt värmländskt barn. Förstlingen fick stanna kvar hemma i sonen O:s ömma vård.