Vattkoppor

Vattkoppor = VAB = oväntad sticktid!
Det gäller att se det positiva i det hela och inte förfasas över stundande VAB-period.
Vi har dessutom en liten oprickig lillebror här hemma som kan förväntas bli sjuk om ca 10 dagar då inkubationstiden är slut.

En och en halv tvåändsstickad fingervante är klar. Inklusive fingrar! Javisst, man tror knappt att det är sant, men precis som flera kloka stickerskor påpekat är det faktiskt roligare att sticka fingrar på fingervantar än tummar på tumvantar. De två tummar som trots allt ska göras åker liksom med av bara farten. Åtminstone kan jag gå i god för att påståendet gäller hand nr ett.
To be continued...

Vårsol och varmgrader gör att mysiga yllesjalar motvilligt plockas undan för säsongen. Byts nu ut mot vårigare linsjal.

Mönster: Ishbel av Ysolda Teague

Garn: Mörkblå Kalinka. En härva räckte nästan, nästan. Blev tvungen att ta ca 1 m från härva nr två.

Stickor: 4 mm

Gillar verkligen det här mönstret, det här är den femte jag stickar. Gillar den riktigt, riktigt mycket i lin.

Fingervantar

En hand har fem fingrar.
Två händer har tio fingrar.
Får se om en som avskyr att sticka tummar står ut med fingervantar...

Fördelen med sena tåg

Tjänsteresor med timmar på tåg och i bil kräver smidiga stickningar.
Typ sockor.
Tar man sockor med  flätor är de dessutom helt beroendeframkallande och man gläds över tåg som är sena. Nästan i alla fall...

Mönster: Paraphernalia. Rekommenderas varmt!

Garn: Marilyn från Chili Gredelin. Merino/silke/bambu/nylon. Mållös. Älskar det!
Stickor: 2.5 mm

Är nu nästan helt klar med koftan i förra inlägget. Bara några varv kvar på bålen och nu har jag blivit lite konfunderad över hur axlarna ska formas med korta varv. Har aldrig stickat korta varv på annat än sockhälar och tänkte just slänga ut frågan här på bloggen om vad beskrivningen egentligen menar att jag ska göra. När jag satt och citerade beskrivningen gick det upp för mig hur det är tänkt. Tack för den indirekta hjälpen!

Annars börjar en jobbig säsong för en husägande sticknörd.
En trädgård som börjar pocka på uppmärksamhet.
Knoppande skott som måste beundras. Inräkning av vilka som överlevt den långa, kalla vintern och vilka som gått hädan. Funderingar på omflyttningar och nyinköp.
Idag har det eldats friskt. Släpat ris och lövrester. Kaffe med dopp på verandan medan vi nöjda spanat ut över ogräsrensat land. Det är ju bara inte klokt hur lätt det är att dra upp maskrosor ur vårblöt jord. Ut med det gamla, in med det nya!
En säsong där stickningen får stå tillbaka en smula stundar.

Har dock upptäckt att soliga vårdagar har en underlig inverkan på mig. Det går liksom inte att låta bli att starta upp en tvåändsstickning. Det var likadant förra året. Konstigt, men det är väl bara att bejaka sina märkliga böjelser! Kanske är det nu det är dags för de där efterlängtade fingervantarna...

Dålig framförhållning

Tänk om jag varit lite förutseende och repat upp den gamla påbörjade koftan för länge sedan. Direkt jag insåg att den skulle bli för tajt och aldrig skulle färdigställas. Vad bra det varit om jag då repat upp, blött garnet och låtit det hänga till sig och rakna.

Nu sitter jag istället med 10 cm kvar på en ärm till en ny kofta som är nästintill klar och så en massa skitkrulligt garn.
Ivrig som jag var gjorde jag ett tappert försök att sticka med det skitkrulliga, men resultatet blev helt enkelt för ojämnt.
Repa upp, blöta ner och hänga upp på tork.
Just nu är jag plågsamt medveten om att 100 g garn kan ta riktigt jäkla lång tid på sig att torka.
Undrar om man kan gå loss med hårtorken..?