Sorgsam stickning

Har en omonterad kofta liggandes. Den är stickad under oerhört sorgsamma dagar och nätter i somras och jag kan nu inte riktigt förmå mig till att montera den och sedan bära den. Det ligger för mycket sorg i maskorna och jag låter den vänta lite. Tids nog är jag redo, men tills dess får den ligga.

Nu har det sorgsamma i livet slagit till igen, men nu blir det minsann inga fler sorgkoftor stickade.
Köpte istället underbara boken Vantar för alla årstider och stickar nu vantar på löpande band.
Lite lagom snabbstickat och lekfullt.
Precis vad jag behöver just nu!

Ett par Astrid är nästintill klara och ni får här en liten förhandstitt.
T o m tummarna blev klara av bara farten och nu ska bara alla trådar fästas.

Plockar bland härvor och nystan, funderar på färger och mönster.
Vilken vante ur boken jag ska sticka härnäst.
Eller ska jag sticka ett par till Astrid, men omvänt med mörk botten och ljust mönster?
Kanske är det Signe som väntar? I blått och grönt? Eller rött?
Alltså, det här är definitivt roligaste sättet att använda upp de där 2-trådiga restgarnerna jag har samlat på mig genom åren!

Det är helt enkelt omöjligt att inte totalt förlora sig i vantstickning efter att ha bläddrat i den här finfina boken och den får mina varmaste rekommendationer!