Randigt

Tumchocken blev fullkomligt förlamande! Dagen efter mitt förra inlägg var BÅDA vantarna klara, men för att hinna hämta mig var jag tvungen att vänta några dagar innan alla trådar var fästa och de blev tvättade och helt färdiga...

Så här ser i alla fall resultatet ut.






Garnet är Krokmaskans z-tvinnade och eftersom jag stickar så hårt använder jag 3 mm. (Att man stickar hårt kan förresten vara ett bra argument för att för sig själv motivera inköp av Knit Pros strumpstickset. Maskorna glider ju så lätt på dem och får livet att kännas...ja, glatt helt enkelt...)

Gillade att tvåändssticka med två färger nästan lika mycket som att sticka enfärgat med krus och nu när Vi 2 i sommar fortsätter även efter sista augusti kommer inspirationen att fortsätta flöda. Troligen lite mindre intensivt, har lite annat i vanlig stickning som jag är sugen på, men jag har ett par vita, z-tvinnade härvor som ligger och väntar på växtfärgningen nästa vecka. Får se hur de blir - om det blir mer krus eller om härvorna kommer att randas med andra färger.

Dags för en tumchock..?!?

Funderar som bäst på om jag ska chocka mig själv genom att göra klart tummarna direkt eller om jag ska låta dem ligga en månad eller två...

The unstoppable krus

Det går ju helt enkelt inte att sluta med krus när man väl börjat!
I ivern efter att ha blivit klar med de tvåändsstickade vita krusvantarna, kastade jag mig direkt över nästa par krusvantar.
Mönstret alldeles i början av vanten är vanliga krokmaskor, men eftersom de är stickade med två olikfärgade trådar ger det ett helt annat utseende än det vita kruset.



Ursprungsidéen är Anne-Maj Lings och finns i häftet "Tvåändsstickning".

Efter en filmkväll i soffan härom dagen var jag inte bara helt tagen av Lukas Moodyssons Mammuth (se den alla som inte redan gjort det!!!). Jag hade också sent omsider stickat färdigt mina Nutkin-sockor.





Gillade mönstret och de var verkligen lättstickade. Sen är det ju så att jag har problem med spräckligt garn... Det här garnet vara bara hur fint som helst i härva (Stroud Wool Supersock), men jag kan inte låta bli att tycka att hela grejen med mönsterstickade sockor försvinner när garnets färgskiftningen kamouflerar mönstret. Tyckte inte ens att härvan såg särskilt spräcklig ut, bara lite vackert skiftande. Det färdiga resultatet är dock helt enkelt - ja, spräckligt!

Ojojoj, nu har jag varken några sockor eller någon sjal på gång. Så kan man ju helt enkelt inte låta livet fortgå!
Tror jag måste starta upp en Laminaria i det tunna, fina, fuschsiafärgade garnet jag köpte på Wåhlstedts tidigare i sommar. Som tröst för att jag börjar jobba på tisdag...

I love krus!

Vad lite krus kan liva upp en regnig dag!






Blev färdig med mina första tvåändsstickade vantar igår kväll. Har riktigt fastnat för tekniken och eftersom jag känner mig riktigt nöjd med första försöket kommer det definitivt att bli fler. Har redan skissat på fler krusvantar och är dessutom sugen på att göra tvåfärgade.
Vilken tur va att jag har ett gäng z-tvinnade härvor i olika färger från Krokmaskan i mitt välfyllda garnskåp. De kommer att komma till pass framöver.

Till dessa vantar gick det precis åt 100 g. Hade ca 5 m garn kvar när jag tagit ihop sista tummen.
De är stickade på 72 m och mudden är ganska lång eftersom det inte gick att sluta att rita krus när jag satt och skissade på mönstret...
Gjorde 16 m tumkil, men tycker att det blev i rymligaste laget och kommer nog att nöja mig med 12 m på nästa par. Gjorde samma misstag på de grå halvvantarna, men det ordnade sig när jag slängde in dem i expressprogrammet i tvättmaskinen. Tror dock inte att kruset gjort sig särskilt bra efter en runda i tvätten...


Fick tips om en helt fantastisk länk. Om du är det minsta intresserad av äldre textilt hantverk får du inte missa Nordiska Muséets Textilgalleri Vilken skatt!

Slutet är nära...

Nu är det bara en tumme kvar på mina vita tvåändsstickade vantar! Har stickat otåligt i solskenet idag och eftersom kvällen ska avslutas med film kommer ni nog att kunna se det färdiga resultatet i nästa inlägg.

Köpte för ett par veckor sedan en ny symaskin och eftersom jag spenderar en hel del tid tillsammans med Skaparstigen kan jag inte låta bli att bli sysugen. Trots att symaskinen är Huskvarnas enklaste känns den lyxig jämfört med min gamla ärtgröna 70-talsmaskin som trots att den var fantastiskt tjusig inte riktigt räckte till för det jag ville göra. En himla massa olika stretchsömmar på den nya gör att jag blir sugen att utöka barnens trikågarderob!

Med lite moraliskt stöd (och hjälp med resåren) har jag lyckats sy detta linne.

Och den här lilla miniväskan som blir perfekt för varvräknare, stickmarkörer och annat smått som ligger löst och skräpar.

Mönstret till den lilla väskan hittade jag via Mönsterarkivet (eller direkt här). Efter denna testversion ser jag fram emot att göra en necessär i samma modell fast större. Min gamla, fina från 10-gruppen håller på att rasa samman och behöver bytas ut. Tur att jag fyndat en massa loppistyger under semestern!

Innan jag får fortsätta experimentera på symaskinen har jag bestämt att en del påbörjade grejer måste avslutas. Känns det bekant, någon..?

Slutet är som sagt var nära för de vita tvåändsstickade krusvantarna och ytterligare ett par tvändsstickade halvvantar ligger och väntar på broderier. En Nutkin-socka saknas också, men sen är det dags att sy.

Är lite fascinerad av syendet, det går ju liksom så fort. På några timmar hinner man både klippa till tyg och sy. Nu ligger ju i och för sig lite av nöjet med att sticka i själva arbetet, så någon brådska är det för det mesta inte. Kul ändå att varva med något där man snabbt får njuta av resultatet.

Nu står chipsskålen på bordet och maken ropar otåligt att det är filmdags (eller stickdags, beroende på perspektivet...). Återkommer med resultat inom kort.

Stiltje

Det råder stiltje på stickfronten.
Ett och annat varv på mina tvåändsstickade, vita krusvantar är det enda jag gjort på sistone.

Istället har dagarna fyllts av sällsamt trevligt umgänge och icke hantverksrelaterade utflykter. En av dessa utflykter resulterade dock i mer loppisfyndade broderigarner och en och annan meter färgglatt 70-talstyg att använda på min splajdans nya symaskin!

Samlar istället idéer och skisser i min pärm inför kulna höstkvällar framför kakelugnen...

I love Yllebroderi!

Så var det alltså dags, en hel veckas ullbroderikurs väntade. En kurs ledd av självaste författaren till boken Yllebroderier som var huvudanledningen till att jag ens hamnat här.

Här är hon - the one and only - Ingrid Eggimann Jonsson!

Trots högt ställda förväntningar är jag mer än nöjd nu när jag kommit hem. Stället, gruppen (tack till alla er som var med, jag stoppar in er i den inspirationspärm jag påbörjat) och läraren - allt har varit fantastiskt!

Och att under en hel vecka få slippa ägna sig åt världsliga ting såsom matlagning, städning och förvärvsarbete och helt gå in i yllebroderiets sällsamma värld - vad mer kan man önska sig så säg..?!

Det skulle vara världsfred då, men jag är övertygad om att om fler bara ägnar sig åt yllebroderi är vi snart där..! Nåja, riktigt så omvälvande kanske det inte är, men fantastiskt kul!

Ingrid har varit bästa tänkbara lärare, hon har släppt oss fria och gett oss en massa inspiration genom sina egna alster och böckerna hon skrivit och därtill har vi fått kika på Sätergläntans egna samlingar.

Vilken skatt som finns där! Eller vad sägs om den här väskan:

eller denna bård till en kjol till Dala-Flodadräkt:

I takt med att veckan gick kunde vi också inspireras av våra egna alster. Ett okänt antal besök i Sätergläntans fantastiska butik krävdes också för att kunna välja och vraka från nedanstående färgsprakande palett.

I takt med att notan i butiken steg insåg vi att vi på detta generösa sätt hjälper till att hålla hemslöjdsrörelsen vid liv med våra inköp... Klokt va?!

Häftigt att vi i gruppen hade tillgång tillsamma inspirationsmaterial och ändå fick så vitt skilda resultat.

Som alltid när det är något nytt jag ger mig in på håller jag mig gärna till mer eller mindre fasta mallar i början, men de drakar och t o m flodhästar som kom till världen under veckan har i alla fall fått mig att bli lite modigare.

Här är några exempel på andra deltagares alster:

A:s färgsprakande fågel av okänd art

En av Göteborgssystrarnas härligt otraditionella drake som innan veckan var slut blev en jättefin kudde med traditionella tofsar i hörnen.

På torsdagskvällen fick vi gå runt och kolla vad övriga kurser sysslat med under veckan. Det var allt från smide, vävning av inredningstextilier, guldglittrande medeltidsbroderi till att bygga sin egen kajak och att leva fäbodliv.

Inte minst imponerad blev jag av barngruppen som hade provat på allt möjligt under sin vecka. Här är några exempel:




Tyvärr vet jag inte namnet på de barn som gjort dem, men visst är de fina?!

På tal om mix mellan gammalt och nytt kan jag passa på att rekommendera ett besök i Kulturens hus i Rättvik före den 13 september. Där visas utställningen Med rötter i Dalarna där man kan se en fantastisk blandning av tradition och nya tankar. Bl a finns denna underbara kranskulla av Anna Sjons Nilsson där



Huvudet riktigt bågnar av alla ideér som ploppat upp under veckan och som fortsätter att ploppa upp även nu när jag kommit hem. Ska försöka pränta ner de mest inbjudande tankarna för att kunna återuppta dem längre fram när det bli tillfälle att realisera dem.
Har några påbörjade saker jag vill avsluta innan jag tar mig an ett efterlängtat projekt, en stor dyna till den gamla bänken vi har i hallen. Har tänkt att dynan ska fyllas av färgglada ullbroderier i traditionell stil och jag kan knappt bärga mig tills det är dags!

Kan också nämna att ett nytt konto har öppnats. Kontot bär namnet Sätergläntan 2010...

Javisst ja, inte nog med att veckan varit underbar, när jag kom hem såg jag att jag vunnit Knit-Maries tävling efter att ha gissat hur många kronor en pet-flaska full med tior innehåller. Svaret 10 000 var närmast sanningen och nu är 2 hg rött garn från Färgkraft på väg hem till mig!. Tack och bock!