Hoptagningen från helvetet

Sitter med ett par i princip helt färdiga Marlene och våndas.

Den uppmärksamme noterar att tån inte är riktigt, riktigt klar och det är just detta som är orsaken till min vånda:
T H E   K I T C H E N E R   S T I T C H !
Har våndats lite förut när jag gjort några tafatta försök. Försök som alltid slutat med att jag valt någon annan hoptagning.
Den här gången tänkte jag ta tjuren vid hornen och äntligen lära mig för jag gillar verkligen den sortens hoptagning, men Knitarina och Kitchener stitch - detta djävulens påfund - går helt enkelt inte ihop.
Det kan ha varit det faktum att det var sanslöst varmt ute när jag provade och att min hjärna helt enkelt kokat ihop. Jag kan ha gjort något sanslöst hemskt i ett tidigare liv och först nu få lida för det.
Andra tänkbara orsaker kan vara Saturnus förhållande till jorden eller på att jag inte tillämpat feng shui i det rum jag befann mig i...
Skit samma, det gick åt skogen.

Sockorna ligger för tillfället i stickkorgen och väntar på bättre tider medan jag istället startade upp ett par Polly Jean (som i originalbeskrivningen avslutas med Kitchener stitch...)

Varför göra idag det du kan skjuta upp till imorgon..?
Eller i övermorgon...?
Det lär ju dröja ett tag innan det blir dags att använda ullsockor!