Rapport från Sätergläntan

Ok, nu har lugnet lagt sig och jag har landat i det verkliga livet efter en fantastiskt vecka på Sätergläntan och kursen Svenska sticktraditioner.
Man skulle kunna tro att jag fått mitt lystmäte efter en veckas konstant stickning in på sena kvällen, men istället är jag bara än mer inspirerad! Mycket tack vare bästa, bästa Karin Kahnlund som var vår lärare under veckan och som tagit oss med på en bildlig resa genom Sverige och presenterat fantastiska historier, färger och former, olika tekniker och varianter. Underbart att få grotta in sig i något på detta sätt, studera små, vackra detaljer och fundera på hur man kan plocka upp detta historiska arv i nutida stickning.
Förutom de 9 svenska deltagarna hade vi också en amerikanska och en japanska med på kursen. Spännande att höra deras historia, om hur de hamnat på stickkurs på lilla Sätergläntan och vad som fått dem att intressera sig för våra svenska sticktraditioner. Nedan syns japanska Mikiko flitigt stickande.

Vi började med tunna, tunna 1.5 mm stickor och stickade prover i de skånska spedetröjornas anda. Fortsatte med Gotland och Hallands flerfärgade mönster, vidare till Hälsinglands otroliga tröjor i mustiga färger, stickade oss till ömmande fingrar i tjocka stickor och hårt, vasst garn i ångermanländska Märta-Stina Abrahamssons anda och avslutade med mjukaste angoran i Bohusstickningen.

En eftermiddag tog vi oss tid för en liten utflykt och besökte Karins ateljé där hon har sitt företag Uppstickaren. Hur avundsjuk blev man inte på hennes färgglada hyllor, fyllda av garn från bl a Wålstedts... Suck...

Både Sätergläntan och Karin Kahnlund får mina absolut varmaste rekommendationer. Får ni chansen att åka dit - ta den! De har massor av spännande kurser. Och när det gäller Karin håller hon också kurser på Handarbetets Vänner i Stockholm.

Mitt Sätergläntankonto är tömt för i år, men kommer inom kort att börja fyllas på inför framtida återbesök...